"Töörtiiiii!"

Två  yoagapass avklarade under veckan. Jäklars säger jag bara. Det är jag, två indiskor och två kinesiskor. Jag benämns som The new friend in the class. "Our new friend can now take a rest", säger
yogafröken efter 40 st benlyft liggandes på rygg. De andra får göra 60 st. Löpband+egen yoga därimellan. Träningsvärk är ett milt uttryck. De flesta strechtövningar utförs i 70 sek. Fröken ropar ut One! Ten! Twenty! Töörtii! Osv i militäriskt tonläge. Sätesmuskler och ljumskar gråter. Nog om det.

Har lyckats glömma min bikini hemma, fråga mig inte hur. Köpte en bikini med en överdel som nätt och jämt täckte bröstvårtorna, lite för liten med andra ord. Underdelen var ok. Köpte ny bikini i Bandra och fick då bara prova överdelen, den satt bra så jag slog till. Provade när jag kom hem och insåg att det nu var trosornas storlek som inte riktigt överensstämde med min bak- och framdel. Detta är dock ett världsligt problem, det viktiga är att de bebisar som kommer till världen överlever och är friska.

Om en vecka är det vår tur att sitta i väntrummet i väntan på att möta en förhoppningsvis levande Pluttas. Inget som tas för givet. Var på Hiranandanis sjukhus igår pch fick sitta i det väntrum som vi kommer att befinna oss i om en vecka. Under de 4 h jag var där så föddes tre små mirakel <3

Ytterligare ett världsligt problem är att det inte finns nagellim att köpa här. Har letat som en tok, men icke. Det jag själv hade med mig hade läckt ut i necessären och alla saker som låg där i satt ihop med övriga alla saker, verkningsfullt lim med andra ord.

Det är vinter här nu, dvs 30 grader dagtid och 20-25 nattetid. Burr!!!

På tisdag ska vi till FRRO och försöka få en stämpel i våra pass. Det verkar vara en myndighet som utövar maktmissbruk på högsta nivå. Plötsligt behövs ytterligare dokument från svenska UD och ambassaden i Dehli, inte helt lätt att få tag på när 99,9% av alla är lediga.

Vi saknar sällskap här, men imorgon kommer ett svensk par hit och några andra vänner som bor på ett annat hotell hoppas jag att vi får umgås med inom kort.

Stor kram från oss!

Oväntat möte

Idag var vi på vår klinik för att gå igenom de dokument vi behöver ha med oss till sjukhuset den 3 januari. Det var väldigt roligt att få träffa doktorerna och övrig personal igen. På ett sätt kändes det som vi var där för en vecka sedan och samtidigt kändes det väldigt långt tillbaka i tiden, en annan värld, en annan tid.

Efter en stund fick vi veta att vår SM skulle komma och hann knappt förbereda mig innan hon kom in i rummet tillsammans med en doktor som tolkade åt oss. Hon log med hela ansiktet och sa att hon kände sig lite blyg. Doktorn sa att SM hade pratat om oss väldigt mycket sedan vi skypade med henne, hon har frågat massor med gånger om vi kommer till sjukhuset när bebisen ska födas. Hon verkade ha saknat oss precis lika mycket som vi har saknat henne, det kändes så oerhört skönt att veta. Hon var rörd och såg väldigt glad ut, mina tårar rann och jag ville bara krama om henne. Hon fick en julklapp av oss, en vacker sjal och hennes dotter fick en stor rosa nalle och en bok man kan klistra in olika klistermärken i. Hennes man fick en kurta. De firar inte jul, men det kändes som ett bra tillfälle att få visa vår uppskattning. Vi frågade om hon ville träffa oss efter delivery och hon ville gärna göra det!

Imorgon på julafton blir det en lugn dag vid poolen och på onsdag har vi bokat in oss på julfirande på grannhotellet i samma område och vi hoppas då på att få kontakt med andra par som är här för att hämta sina små. Några har vi hälsat på redan.

Nu är det dags för middag. I priset för bokningen så ingick frukost, men när vi checkade in så fick vi veta att även lunch och middagsbuff'e ingick. Något måste ha blivit fel i bokningen och det tackar vi såklart för.

Longing for Pluttas

Efter onsdagens yogapass så brast det. Äntligen. Den psykiska pressen har varit enorm den senaste tiden, både jobbmässigt och mentalt kring sorgen efter Tove och den nya bebisen som (förhoppningsvis) kommer. Känslobubblan sprack och tårarna sprutade, det var faktiskt en lättnad. Har känt mig väldigt skör efter det och jag har nära till tårarna.

Idag fick vi ett mail från kliniken där de hälsar oss välkomna till India och informerar om oss att vi blir upphämtade kl 1015 på måndag för ett möte på kliniken för planering inför delivery den 3 januari. Plötsligt inser jag att vi faktiskt åker imorgon. Tårar.

Nya bilder på Pluttas kom för en stund sedan. Tårar.

Mail kom från kliniken där en av de anställda ser fram emot att träffa oss igen. Tårar.

Jag tänker på Alan i restaurangen som blev kompis med sonen. Undrar om han fortfarande jobbar kvar? Tårar.

Vi har mailkontakt med vår underbare chaufför från förra besöket. Ser så fram emot att få träffa honom igen. Tårar.

Ser så fram emot att få träffa de personer jag har kontakt med sen en tid tillbaka. Att få dela med sig av tankar kring allt detta har betytt mycket. A och jag har en liknande historik och våra tankar och känslor har varit nästintill identiska sedan vi påbörjade processen. Min fina vän från Norge har det inte gått lika bra för. Vi skulle ju få återse varandra nu, varför fick det inte bli så? :-(

Pirret infann sig på riktigt i morse när sonen sa att han var pirrig. Han var pirrig inför att få träffa bebisen och han var lite orolig för att den skulle skrika väldigt mycket. Hoppas att han delar med sig mer av sina tankar ikväll när vi ska ha en lilljulafton bara vi tre (Tove är självklart med också).

Våra familjer har lovat att ta hand om Tove medan vi är borta. Tack! <3

Det är ingen självklarhet att Pluttas klarar sig, livet ger inga garantier för sådana saker. Men vi hoppas och kanske vågar jag börja tro redan innan han kikar ut. Det visar sig. En minut i taget gäller nu. Den 3 januari får vi träffa Pluttas, om han nu inte bestämmer sig för att möta världen tidigare. Men då är vi där och tar emot honom.

Detta blir sista inlägget innan vi reser. Imorgon kommer taxin kl 0515 och hämtar upp oss. Jäklar vad pirrig jag blev nu!!

Stor kram till er alla och tack för allt stöd <3

Fortsätter givetvis bloggandet från Mumbai!

God Jul och Gott Nytt År!

India, here we come!

 

 

Strul med exit visa

Par som är i Mumbai för att hämta sina små gryn har fått problem med att få exit visa inför hemresan. Det innebär att man alltså inte får resa ut ur landet, vilket så klart ställer till det. Vi hoppas på att få mer besked under morgondagen. Suck.

Vad är sorg?

För mig står ordet sorg för många olika känslor, tillstånd och tankar. Den rymmer bl a:

Ledsamhet
Tomhet
Berikning
Ensamhet
Längtan
Glömska
Förvirring
Tankspriddhet
Utanförskap
Oförståelse
Förståelse
Vänskap
Närhet med sitt inre
Enormt avstånd från sitt inre
Kärlek
Ilska
Saknad
Frustration
Gråta
Hysteri
Stress
Omtanke
Hopplöshet
Ångest
Panik
Närvaro
Acceptans
Hjärnsläpp
Bryta samman
Befinna sig i en bubbla
Bitterhet
Lärdom

Så var befinner jag mig just nu? För tillfället är jag rätt avtrubbad, avstängd, sorgsen, tungsint, ledsen, ibland glad, ibland arg.

Jag tror att många i min omgivning är tacksamma för att vi nu har något roligt att se fram emot. Som att händelsen med Tove är passé och nu kommer något nytt som tar över våra liv. Nytt, fräscht, roligt och framför allt något som inte är obekvämt att tala om (för andra alltså). Det känns som att det ligger ett outtalat "äntligen!" i luften när processen i Indien påbörjades. Det är fullt begripligt och inget jag tar illa vid mig av, men jag har svårt att sortera och beskriva mina känslor och tankar kring Pluttas och det vi går igenom nu. För mitt ena ben är redan i Mumbai medan det andra stabilt står kvar hos Tove och sorgen och saknaden efter henne.

Känslan av svek mot henne är stor. Och nu kommer alla att säga/tänka, men inte behöver du känna så! Nej, förnuftsmässigt behöver jag inte känna så, Tove är säkerligen glad och lycklig över att få ett syskon, men att lämna henne här över julen känns enbart eländigt. Jag ska åka förbi henne och säga farväl och jag önskar att jag på allvar kunde tro att hon följer med oss till Mumbai och delar vår upplevelse. Nu tror jag inte att det fungerar så, är väl för vetenskapligt lagd för det, men jag försöker inbilla mig att så är fallet, annars bryter jag samman helt. Ohanterbart skulle det vara.

Men helst av allt hade jag velat ha vår 16 månaders Tove med oss. Å andra sidan skulle vi inte behöva åka till Mumbai då. Kluriga tankar och inte helt enkla att förstå.

Det jag förstår är att jag saknar henne oerhört och att jag aldrig kommer att bli samma person igen som jag var fram till tidigt på morgon den 12 augusti 2012.

Ni som har tid, ork, lust, vilja, åk gärna förbi henne under helgerna och tänd ett ljus, lägg en blomma eller skänk en tanke till henne. Hennes kropp vilar sött i Björkuddens minneslund i Täby Kyrka, en underbart vacker plats. Det gör mig ont att veta att hon är utan sin familj under denna högtid.

V 35 påbörjas idag. På senaste scan ser allt bra ut. Om två veckor sitter vi på planet till Mumbai. Packlistan är upprättad. Bara den mentala biten som inte riktigt hänger med.

 

No cord around neck

Igår fick vi beviset för att Pluttas har strasslat ur sig sin navelsträng han hade två varv runt halsen. Inget allvarligt tillstånd, men alla elimineringar av eventuella risker är välkomna.

Vacker mage med vackert innehåll

Jag undrar när min hjärna ska börja förstå att vi åker till Mumbai om 18 dagar. Om 30 dagar (högst), så har vi förhoppningsvis en ny levande familjemedlem. Men jag vågar fortfarande inte tro, även om jag tror mer nu än för bara en vecka sedan. Kanske var det första advent som påminde mig om att julen snart är här. Jul=Indien=bebis (?).

Det blir snålt med julpynt i år. Ingen gran och ett mindre antal tomtar än normalt, avstressande på sitt sätt. Skötbordet och resväskorna stod inne i förrådet och när vi nu behövde få plats med grill, bollar och div. påminnelser om sommaren, så blev vi helt enkelt tvungna att ta in väskorna och skötbordet.

Har checklistan inför resan i huvudet än så länge, men inom de närmsta dagarna kommer den att finnas dokumenterad. En vaccination kvar samt några klunkar Ducoral för att förebygga otrevliga magåkommor.

Idag fick vi tre väldigt fina bilder på fin SM med fin mage med fint innehåll. Hon ser ut att må bra och jag har svårt att tänka på annat än att vi snart får träffa vårt mirakel.

 

Pluttas nya kompis

Kunde inte låta bli...och ni förstår säkert varför när ni

ser denna underbara lilla filur. Söt är vad den är.

Någon som har tips på namn? (Till filuren alltså).

22 dagar kvar.

Visum klara

Det gick väldigt fort att få våra medical visa och vi kunde hämta dem redan förra veckan. Check!

Till helgen infinner sig första advent och nu är det banne mig inte långt kvar innan vi åker.

SM mår bra och hon blev tydligen glad för sarin. Vi fick en bild på henne där hon sitter och håller i det öppnade paketet.

Scan i onsdags visade en välmående Pluttas och någon navelsträng runt halsen syntes inte.

Kämpa nu Pluttas, du måste klara detta!

Sari/saree till SM

Igår kväll satt jag flera timmar och försökte hitta en saree till SM. Vill inte ha den för prålig, men ändå lite finare än en vardagssaree. När jag äntligen hittade rätt så fanns det bara en kvar och innan jag hade lyckats få igenom betalningen så var den såklart redan såld.

Gjorde ett nytt försök nu och hittade denna istället. Funderar på om ärmarna på blusen är lite för korta...men hon kan ju alltid ha en annan blus under om så skulle vara fallet. Tycker att det är väldigt fin. Hoppas att hon tycker det också :-)

 

40 år och snart mamma igen

I fredags fyllde jag 40 år. Jag erkänner direkt att jag befinner mig i en åldersmässig kris. Det finns hårstrån på huvudet som inte liknar övriga hårstrån och pincetten används mer flitigt än någonsin. Jag vet inte hur det ska kännas att vara 40, men jag känner mig inte som 40 år (hur det nu känns som sagt...).

Hur som helst så blev jag överraskad av mannen min i fredags. Jag blev ombedd att ta med yogaprylarna, bikini och middagsutstyrsel. Vi hämtade sedan sonen på fritids och lämnade honom hos farmor och farfar. Färden fortsatte till Södermalm och Clarion Hotell/Elemenst Spa  vid Skanstull. Jag hade ingen aning om att vi i vår egen stad har ett spa med Ayurveda/Yoga-inriktning!! Blev helt lyrisk redan när jag kom in i entrén och fick se en monter med Ayurvedateér m.m.

Kl 1600 var det dags för ett yogapass och drömmen är väl att få bli instruerad av en yogamänniska från Indien. Och vem tror ni kommer in och ska leda klassen? Jo, en yogamänniska från Indien! En sådan yogamänniska som kan göra allt och lite till med sin kropp. Han pratade indisk/engelska och hade det karaktäristiska indiska knyckandet på huvudet. Har fortfarande svårt att sätta ord på den upplevelsen, är fortfarande helt lyrisk. Han gjorde bl a Halasana och när han var nere med tårna i golvet så vek han dessutom ut benen i split (som en plog). Namasté!

Sedan blev det ryggmassage och en skön stud inne på spa-avdelningen. Eftersom mannen min inte tog någon behandling (och dessutom valde att springa en timme på löpbandet istället för att yoga, tror han ångrade sig lite faktiskt...) så fick jag handla Ayurvedaprylar för ett visst belopp. Lyx!

Hotellet har ett visst inslag av ekologiskt tänk, men de kan nog bli ännu bättre. Hittade inga eko-teér (inte heller något Ayurvedate vid frukosten, men däremot fanns det att välja vid middagen på fredagkvällen) vid frukosten, men kaffet var KRAV- och Fairtrade-märkt.

Rekommenderas varmt!

Längtar än mer till att vi reser nu. Det är 43 dagar kvar och det känns mer och mer verkligt (men fortfarande overkligt...). Kommer att vara med på alla yogaklasser som det finns tid för och finns det ingen tid, så får jag se till att det finns det ändå.

Nu är vi inne i v 32 och Pluttas är snart uppe i den gigantiska vikten 2 kg.

En liten kille

Några av er kommer säkert säga att "Nej, men det där är ju navelsträngen!" Jag har själv tänkt tanken, men jag har sett detta lilla paket i olika vinklar sedan några månader tillbaka nu och jag skulle bli högst förvånad om det kikar ut en liten tjej.
Det spelar fortfarande ingen roll vilket kön det blir, men det lilla roliga man kan ha på 624 mils avstånd är att så långt det går försöka skapa sig en bild av vem denna lilla filur är.
Vi fick fem filmer i morse, men jag får tyvärr bara upp två av dessa. Har mailat till kliniken om support, vill ju såklart se alla filmerna från Pluttas värld!

 

Magbild på vackra SM och Pluttas

Tänk att vår Pluttas ligger i hennes mage. Vår Pluttas i en annan kvinnas mage. Tacksamheten mot SM och hennes familj är enorm och jag önskar att jag kunde visa det på flera sätt än att enbart skicka presenter. Jag funderar såklart på om vi kommer att fortsätta hålla kontakten efter att Pluttas har kommit. Jag vill absolut hålla kontakten och vi vill gärna hjälpa familjen ekonomiskt i framtiden. En förutsättning är givetvis att hon själv vill det. Vi har tidigare erbjudit henne att gå en kurs och hon valde då att gå en engelskakurs. Den kommer hon att börja efter graviditeten.

Men här kommer den utlovade bilden!

 

Vi fick rätt Del 1

Idag hände något väldigt märkligt. Jag tänkte att jag skulle ta och ringa LÖF (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag) för att fråga om hur det går med deras utredning om ersättningsfrågan. Jag har pratat med handläggaren en gång tidigare och det var i våras.

Jag slår numret vid 1000-tiden på förmiddagen, men då satt hon upptagen i telefon. Jag ringde en kvart senare och då svarade hon direkt. Jag presenterade mig varpå hon blir helt ställd och säger att "Jo, jag vet vem du är, jag sitter med ditt beslut i handen och ska precis skicka iväg det!"
Hon låter lika förvånad som jag och tillägger, "Detta är ju telepati!"
Jag blir så ställd så att jag inte ens hinner bli rädd för vilket besked jag kommer att få. Med rak och tydlig röst så säger hon att "Sjukhuset gjorde fel, dom skulle ha tagit ner dig till förlossningen minst en timme tidigare och då hade er dotter klarat sig!"
Det var som att få ett knytnävslag i magen och en kniv i ryggen samtidigt. Men också en känsla av upprättelse. Hamnade i någon slags chockkänsla. En blandning av sorg och lättnad. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Tårarna kom först i bilen på vägen hem.

Vi har vetat hela tiden att vi har rätten på vår sida, att dom försöker skydda sig genom att rabbla statistik som inte har med händelsen att göra och att därtill sitta och ljuga oss rätt upp i ansiktet. Jag har också fått höra att jag ska vara tacksam för att jag själv överlevde.
Dom har precis tagit livet av vår dotter, men anser att jag ska vara tacksam.

Så nu är alltså LÖF klara med sin utredning. Nästa steg blir att vi ska yrka på ersättning för förlorad arbetsinkomst mm. Har idag kontaktat en advokat för att ta reda på om det är motiverat att gå vidare i ärendet.

Nu är det IVOs beslut vi väntar på. IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) har tagit över Lex Marior och patienters klagomål från Socialstyrelsen sedan i somras och har nu utrett händelsen i 14 mån. Om LÖFs utrednng är Del 1 som i rubriken, så blir IVOs Del 2.

Ni är säkert flera nu som undrar "Oj, hur mycket får man i ersättning för ett barns liv som vården slarvat bort??"

En miljon? Två? En halv miljon?

Det är inte beloppet i sig vi är ute efter (även om Indienprocessen har många hål att fylla), utan det är upprättelsen som är viktig. Men faktiskt så är pengarna viktiga också, vi har lagt enorma belopp på att lyckas få mig gravid med Tove (IVF) och enorma belopp har gått åt nu efteråt. Eftersom Danderyds Sjukhus inte kan vara ödmjuka nog att erkänna sin skuld i händelsen, så är detta med ersättningen vårt enda sätt att få upprättelse.

Någon som vågar sig på att gissa vad ett barns liv är värt ersättningsmässigt?

Happy Diwali India!

Under fem dagar firas den stora ljushögtiden Diwali i Indien. Vi har skickat diverse godsaker, diwaliljus och en fin ljusbricka till vår fina SM och hennes familj. Hennes dotter fick en egen present med träpärlor som hon kan göra egna smycken med.

Det hela börjar kännas verkligt nu. Bugaboo Buffalon står redo i hallen (fruktansvärt läskigt...). Kanske var det dumt att montera den, kanske inte.

 

SM utskriven igen

Det verkar dess bättre som att det inte var något allvarligt med SM och hennes feber. Hon fick antibiotika och blev utskriven direkt.

*puh* för denna gång!

SM på sjukhus

Igår fick vi besked om att vår underbara och fina SM är kvar på klinken. Jag frågade varför hon var kvar och fick svar idag om att hon fick feber natten till igår och är inlagd på sjukhus nu istället. Behöver jag beskriva hur det känns nu? Först kräkningar och dålig mage och nu en vecka senare feber. Sen denna navelsträng som envisas med att ligga virad runt halsen.

Informationen vi får är väldigt knapphändig och alldeles för fåordig.

Nu är tydligen tanken att jag ska klara av att arbeta idag, högarna växer och jag måste komma ner till botten någon gång. Stressen ökar också eftersom jag påminns om att dom kan ringa när som helst och säga att Pluttas är på väg. Ett jobb kan verka värdsligt, men det är ju trots allt en förutsättning för vår försörjning. Jag har dessutom ingen att lämna mina uppdrag till.

Min stora skräck är nu att Pluttas ska bli allvarligt sjuk, skadad eller dö. Givetvis är jag mån om SM också, men vården där är betydligt bättre än mödravården här i Sverige (jo, jag har belägg för det).

Kanske är det en "vanlig" feber som vem som helst kan få, eller så är det något annat som inte står rätt till. Detta är en plåga :-(

Jag är väl medveten om att jag är extremt nojjig, jag försöker att tänka realistiskt, men ack så svårt det är. Jag saknar Pluttas och jag vill inte att h*n ska dö också.

Resultat från scan

Pluttas verkar må bra, men h*n enivsas med att fortfarande ha navelsträngen två varv runt halsen. Dessutom får vi tydliga bilder där man ser den virad runt halsen också...mindre kul.

Pluttas ligger nu med huvudet nere i bäckenet och laddar därmed för att snart få möte oss och resten av världen. 141 slag/min!

Nu ska vi iväg och ansöka om visum (med rätt papper denna gång...), innan reglerna ändras för medical visa imorgon...

 

Pluttas mår bra

Idag var SM på undersökning på det sjukhus hon kommer att förlösas på. Inget scan gjordes, men Pluttas hjärtljud var bra enligt besked från kliniken. Oron över att Pluttas har farit illa av SMs kräkningar mm har gnagt i en vecka nu. Visst, risken är liten och h*n är skyddad där inne, men oron finns trots allt där.

Imorgon är det dags för nytt scan. Rapport och bild utlovas!

Snällt mot bebisrumpor

Att tvättlappar för bebisrumpor innehåller div otrevliga kemikalier är inget nytt, men jag trodde i min enfald att Natusan hade bra produkter. Inventerade det gamla lagret av babyolja od och nu åker allt i soporna. Nya produkter är beställda från www.bodystore.com och bl a produkter av märket Urtekram.

Här är en jämförelse av kemikalier i tvättlappar utförd av www.testfakta.se

Här är ytterligare en test: http://www.viforaldrar.se/Global/Vi_foraldrar/tester-guider/tester/vatservetter/TestVatservetter.pdf

Natusan Gentle Care och Extra Care låter ju fridfullt och snällt mot bebisrumpa! Tack, men nej tack!

 

SM är sjuk

Häromdagen fick vi ett mail om att SM kräks och är dålig i magen. Självklart blev jag orolig, men jag satte mig ner innan rädslan tog ett för hårt grepp om mig och försökte tänka förnuftigt. Magsjuk kan ju alla bli, oavsett om man är gravid eller inte.

Jag uppskattade att dom direkt mailade oss och berättade att hon var sjuk samt att hon nu låg med dropp. Igår var hon stabil och idag mår hon bra igen, men är fortfarande kvar på kliniken.

Bebisar brukar inte beröras av att man som gravid är sjuk, däremot kan man själv må sämre än vanligt eftersom bebis liksom prioriteras när det gäller vätska och näring. Den som hittade på denna lösning resonerade verkligen rätt tycker jag!

Igår kom Akta Graco Evo-vagnen, har provkört lite och den verkar väldigt bra. Sonen provkörde också och även han var nöjd. Han undrade om han fick ligga i korgen under vagnen, men han insåg ganska snart att den inte är tänkt för att ha 7-åringar i. Bild kommer!

Bugaboo Buffalon är beställd från Holland nu. Fick ett ruggigt bra pris. Priset var bra från början, men sedan mailade jag och frågade om dom hade någon rabatt på tillbehören (det är aldrig fel att fråga, man kan aldrig få mer än ett...ja ni vet...). Som svar fick jag en rabattkod på 13% på hela köpet! Därmed kunde jag ju inte hålla mig från att beställa den mysiga ullfilten också. Sån är jag. Jag glömde dock mugghållaren som min kära syster sa att jag bara måste ha och den gick inte att lägga till i efterhand. Får kika i Indien om den finns där. Nu dricker jag inte kaffe/latte, men en flaska med te eller vatten kanske kan vara smidigt att ha lättillgänglig.

I em åker vi in till stan och lämna in ansökan om visum. Det börjar närma sig nu, senast om två månader är vi Indien (om allt gå vägen). Någon som kan se in i framtiden och tala om hur det går????
Är rädd!!!

Trög utredning

Förra veckan fick vi svar på det brev jag skickade till IVO (utreder Lex Marior och klagomål). Svaret vi fick tillförde väl egentligen ingenting. Eftersom vår sk prioriterade utredning (den klassas som prioriterad när det finns både en Lex Maria och ett eget klagomål från patienten samt att det gäller en allvarlig händelse) har pågått i över ett år nu (sept 2012) har blivit liggande från mars till minst efter sommaren på någons skrivbord. I mitt brev efterfrågade jag en status för utredningen.

Svaret blev:

Tack för "informationen"!

Jag ska bli storebror!

Vår underbara 7-årings plötsliga kommentarer idag:

- Fattar ni inte?! Det ju hur häftigt som helst ju! Bebisen är ju stor! Det är inte alls lång tid kvar nu!!

- Vad är det som känns häftigt?

-Att jag ska bli storebror!

- Tror du att bebisen klarar sig den här gången?

- Jag vet inte... jo det tror jag, jag känner det på mig! Jag har känt så i en vecka nu eller kanske i två!

Underbara älskade barn! <3

Uppföljningsmöte med familjerätten idag

Kom precis tillbaka från uppföljningsmötet med vår familjerätt i kommunen. De var precis som förra gången väldigt trevliga och intresserade samt gick igenom alla dokument i detalj.

Med oss hem har vi de blanketter vi behöver ta med oss till Indien, allt är ifyllt och klart och handläggaren har t o m markerat med små kryss i blyerts där de olika parterna (SM, hennes man m fl) ska skriva på osv, så att inget missas! Dom kontaktar även ambassaden och meddelar att de är insatta i vårt ärende och kommer att hjälpa till.

Massor med saker kvar att fixa med kring alla dokument, men nu har vi i alla fall kommit en bit på väg.

Eko+bebis = gillar!

Måste ju bara få göra lite reklam för sidan Ekokul  med sina härliga saker för barn i alla åldrar. Vad sägs om denna mössa "Stör mig ej, jag sover!" När bebis somnat så vikar man ner flikarna över ögonen. Sööt!

Bara älskar denna sida! Vad sägs om några gulliga och annorlunda gosedjur :-)

EDD 3 januari!

Vi fick precis veta att preliminärt datum för delivery är den 3 januari!

Måste säga att det känns väldigt overkligt att få ett datum då man vet att man ska få träffa sitt barn. Precis samma känsla som när vi fick snittdatum för vår ängladotter den 27 aug förra året.

Igår fick vi nya scan-filmer på Pluttas. Det syntes riktigt tydligt hur navelsträngen var virad två varv runt halsen. Inga trevliga sekvenser att se på, även om det nu är helt normalt.

Men för er som inte har sett några filmer så kan jag intyga att Pluttas är en riktigt söt och fin bebis! / Stolt snart (?) trebarnsmamma!

V 28 - kunde inte hålla mig längre...

Igår plingade det till i mobilen, det var gravid-appen som påminde mig om att "Du befinner dig nu i vecka 28!" Den mening jag fastande för i texten för v 28 var att "Skulle barnet födas nu, så hade det en mycket stor chans att klara sig." Även om jag redan kände till detta fakta, så kändes det som en liten lättnad att få läsa det i text.

Tänk OM!

Inte tänk OM Pluttas dör, utan tänk OM Pluttas kommer att klara sig!? Tänk OM vi faktiskt får åka till Mumbai i december och där får ta emot vårt barn?!

När jag berättar för andra om att vi ska åka dit och få hämta vårt barn, så har jag svårt att koppla ihop det med att det faktiskt är mig själv och min familj jag berättar om. Det känns å ena sidan stundtals väldigt nära å andra sidan väldigt avlägset och svårt att ta in. Det är ingen självklarhet att Pluttas klarar sig, men jag känner mig något mer hoppfull idag än för bara några dagar sedan. Inte det att jag inte tror att det kan gå bra, men att våga glädjas ordentligt och att våga tro något alls, är ett stort steg.

Så idag gick det inte längre. Vi har massor med bebiskläder och allt en bebis behöver, men när jag såg dessa söta kläder så kunde jag inte låta bli. En alldeles egen eko organicfilt till Pluttas från underbara Geggamojja och lite annat gulligt från Lindex eko-kollektion (dessutom på rea).

Nu spred sig plötsligt en rädsla i kroppen, kanske detta inköp var urbota dumt att göra redan nu. För tänk OM något händer...eller inte...

 

Beslut om vagn taget

Så fort jag såg Bugaboo Buffalo så kände jag instinktivt VILL HA! Då har man lyckats bra med sin marknadsföring. Utöver priset...så har den nog allt som vi behöver, den är dessutom väldigt snygg. Idag var vi på BigBaby (bra och trevlig butik! www.bigbaby.se) vid Stinsen och provkörde och provkände och både mannen och sonen gav den Godkänt! Kan  man säga att även min marknadsföringsteknik inte är fy skam då heller??

Från att ha varit lite anti Bugaboo (sedan vi bodde i Vasastan och vi nog var de enda som hade en Teutonia och alla mammor med sina Bugaboo såg klonade ut, både utseendemässigt och med dessa vagnar), så har jag nog blivit mer eller mindre frälst nu. Det tar emot lite att erkänna, men jag tycker nog ändå att jag är värd en eloge som trots allt gör det.

Det är en ganska bred vagn jämfört med rena cityvagnar och fungerar lika bra i snö som i butiksmiljöer. En stads- och terrängvagn i ett med andra ord.

Se och njut!

(Bilder lånade från www.bugaboo.com)

 

Navelsträngen runt halsen på Pluttas

Fick precis besked om scan som utfördes igår. Pluttas har navelsträngen två varv runt halsen. Tydligen helt normalt, men jag tycker nog att h*n ska se till att snurra tillbaka sig nu :-(

Barnförsäkring surrogatbarn

Idag tog jag tag i frågan kring barnförsäkring för surrogatbarn. Eftersom jag inte har någon bra erfarenhet av Länsförsäkringar och nu har flyttat över div försäkringar till Trygg Hansa, så tänkte jag att det kan vara intressant att höra hur de två olika bolagen hanterar frågan.

Första samtalet gick till Trygghansa. En trevlig tjej svarar och säger direkt att Vi gör ingen skillnad på hur barnet har kommit till världen. Vi kan som vanligt fylla i en hälsodeklaration på nätet där vi fyller i vecka då barnet fötts osv. Inga problem tydligen.

Vid samtalet med LS så kopplades jag runt och skulle kopplas till avdelningen för Annulering, det lät inte helt rätt, så jag påminde om att det är en barnförsäkring det handlar om. Virrigt värre. Blev dock uppringd av en sakkunnig person som sa att vi behöver bilägga en sjukhusjournal på engelska med vår ansökan om försäkring. Sedan utförs en bedömning om barnet anses friskt eller inte. Tydligen är det också ett års karenstid innan vi kan få en full försäkring också.

Slutgnällt för idag. Dags att göra lite annan nytta.

Titta på barnvagn utan gravidmage

Jag måste ju säga att det kändes lite märkligt att åka till Babyproffsen och titta på barnvagn utan gravidmage. Som om att jag hade plussat dagen innan och sedan direkt kastar mig iväg på barnvagnsjakt.

Egentligen har vi väl bestämt oss för Brio Happy, men jag ville ändå kolla på bl a några av Emmaljungas vagnar (Super Nitro). Vi har en Emmaljunga Scooter sittvagn som är fantastiskt bra, den har använts flitigt, men ser fortfarande näst intill ny ut. Emmaljungas vagnar väger en del och det märks på liggvagnarna. Happyn går precis in i min bil (bäst att prova igen...). Jag vill dessutom ha färg på vagnen, vilket inte Emmaljunga är särskilt kända för. Babyjogger City Versa och Crescent Trike är andra alternativ som skulle kunna passa, men det lutar nog åt en vagn med fyra hjul (lika stora hjul). När vi bodde i stan hade vi en Teutonia Fun, det var den enda vagnen som gick in i vår hiss om man pressade undan hissgallret lite. Den är 54 cm bred och är nog fortfarande den smalaste vagnen. Perfekt i stan, men inte där vi bor nu. Den vagnen var röd och jag minns att vissa blev lite förvånade när jag sa att det var en pojke som låg i vagnen. Märkligt vad det där med färger kan påverka.

Babyland gick nyligen i konkurs och nu har Babyproffsen öppnat en avdelning i Lekits lokal i Arninge. Inte helt iordningställd ännu och fler vagnar väntas under hösten (bl a Babyjogger). Vi behöver inte hämta ut vagnen ett visst datum, utan kan säga när vi vill hämta den. Så i början av november beställer vi den och sedan får någon i familjen hämta den när vi är i Indien. Jag klarar inte av att låta den stå i hallen och vänta igen. Bäddad och klar. Det skulle väcka allt för många minnen.

Nu har 26 fullgångna veckor passerat. Händer något nu så har bebis (om h*n är frisk) ganska stora chanser att klara sig.

Picture of our beautiful SM!

I have now got the permission to publish one of the pictures of our dear SM. I just love her! <3

And welcome dear Doctors and others at SI to my blog! I miss You so much!

I usually write in Swedish :-)

 

Nya magbilder

Vi har en egen sida på vår kliniks hemsida, där vi kan logga in och se alla provtagningsprotokoll, bilder osv. Jag klickar in på denna sida varje dag för att se om något nytt har lagts upp. Idag var en sådan dag då det fanns nya bilder på SM. Hon ser glad ut som vanligt och det är bilder både på henne i helfigur och på magen från sidan. Magen har vuxit ordenligt sedan de senaste bilderna togs. Tyvärr får jag inte lägga upp bilderna här, men de väcker stora känslor för mig. Tänk att vår lill* bebis ligger där inne i hennes mage! Näst intill ofattbart!

En lillebror?

Idag kom filmer från scan som utfördes den 19 september. Utan att vara särskilt kunnig så ser det minsann ut som en lillebror är på väg till familjen :-)

Här är en bild från 3D-filmen på Pluttas! Så sanslöst söt!!!!!

 

Ayurveda och Viryayoga

Ayurveda,

indisk läkekonst. Har ju läst lite om det tidigare, men nu i helgen ska jag gå en kurs på Veda Lila i Stockholm. Det ska bli väldigt kul och spännande. Gissar att jag kommer att komma hem med goda Tulsiteér (mitt kvällste) och annat bra för kropp och själ. Givetvis också med nya kunskaper i ämnet.

www.vedalila.se


Viryayoga,

dynamisk yoga framtagen i samarbete med en naprapat. De 90 min varje onsdag kväll är min räddning för kropp och själ. Det är enda gången i veckan jag känner mig lugn och kan andas. Jag börjar gråta lätt för känslorna kommer upp till ytan. I rummet där vi är, så finns bilder på Ganesha och anknytningen till Indien känns nära. De sista 10 min är det avslappning, vår lärare Vera tänder ett ljus och sätter på rofylld musik. Det är en kamp att hålla bort tankarna, men det går under korta stunder. Jag önskar att jag hittade yogan för 20 år sedan, men är samtidigt tacksam för att jag har funnit den nu. Just Viryayogan är som klippt och skuren för mig. Tack Vera!

http://viryayoga.se/
http://www.lugnett.com/ 

V 26 och allt ser fortfarande bra ut

Imorgon går vår underbara SM in i v 26. Händer det något med barnet nu så ökar chansen för varje dag att det klarar sig. Om en vecka är chansen stor om det inte är något allvarligt fel som uppstått.

Idag går brev iväg till IVO/Inspektionen för Vård och Omsorg. Utredningarna har pågått i ett år nu utan att vi har fått besked om något beslut. I augusti hade underlaget fortfarande inte skickats iväg till spec. inom obstetrik för bedömning, det hade legat på någons skrivbord i ett halvår pga sjukskrivning och underbemanning. Vi anses vara "prioriterade" och jag undrar givetvis hur lång tid det tar för de patienter som inte är prioriterade. Även från LÖF är det tyst. Tystnad är påfrestande och att vänta är påfrestande. I brevet har jag efterfrågat ett besked om status i utredningen. Får se hur lång tid det tar innan jag får ett svar. Förmodligen lång tid.

Två parallella utredningar utförs på IVO resp. LÖF. Det ska bli oerhört intressant att se va de olika utredningarna kommer fram till. Beroende på svaren så behöver jag hitta ett sätt att leva med beskeden, oavsett vad det blir. Hur det kommer att gå vet jag inte, för min själ är inte i närheten av att läka än. Utredningarna håller såret öppet.

Hjärtljud pojke eller flicka

Vid de samtliga scan så har hjärtljuden varit identiska med vår dotters, runt 150 bpm. Sonen hade runt 130 bpm. Vid scan i torsdags var hjärtljuden 138 bpm! Är det en pojke eller en sovandes flicka? :-) Vem är Du lill* vän?

Scan no 9

Resultatet från scan nummer nio i ordningen har kommit. Allt ser bra ut fortfarande! Försöker verkligen glädjas även om det ständigt finns en gnagande oro inom mig. Nu är vi inne i v 25...

Nu har vi beställt en sulky! Den kommer även att vara bra att ha när vi kommer hem. I djungeln av vagnar så blev det en Akta Graco Evo. Sitsen är vändbar och den har fullt liggläge så att den med lite omboning passar en nyfödd. Den finns på rea på www.jollyroom.se just nu. Nypris är 2500 kr och reapriset är 1995 kr fraktfritt. Vi tar den med oss till Indien, får väl se om Lufthansa går med på att den checkas in gratis. Enligt regelverket så får man bara checka in barnvagnar gratis om man har ett barn med sig under 2 år.

 

Marknaden avseende nappflaskor är sonderad. Det blir några glasflaskor och några i rostfritt. SNF avråder helt från nappflaskor i plast då man vid tester upptäckt att även de BPA (Bisfenol-A)-fria flaskorna avger andra kemikalier. Något jag funderat på är att det ibland står att nappflaskor o.d. är BPA-fria. Borde inte alla flaskor vara det eftersom det redan finns ett förbud mot BPA? Måste undersökas...

Lite mer info för den vetgirige:

 

http://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/farliga-gifter-i-nappflaskor 

http://www.naturskyddsforeningen.se/sveriges-natur/2012-3/lat-barnen-slippa-plast 

 

På bl a www.ekokul.se och www.rekolek.se finns dessa flaskor som vi valt:

 

  Flaska i rostfritt från Kid Basix.

 Flaska i glas med silikonhölje från Life Factory.

"Everything is going according to plan"

Med ett sådant besked från vår klinik, så kanske jag kan börja tro i alla fall lite grann att detta kan gå vägen. Nästa scan är på onsdag, snälla söta bebis, vinka snällt till doktorn då!

Vecka 23+2 idag.

"The delivery is planned in last week of December". Hotellen är preliminärbokade.

Undrar så hur dina rörelser känns. Är det hårda sparkar (kanske inte riktigt än dock...) eller är det yogarörelser? Jag har ju upplevt båda varianterna och det var verkligen en stor skillnad.

I Indien får man inte ta reda på vilket kön barnet har. Det hade vi inte tänkt ändå, men jag är ju lite nyfiken. Inte för att det spelar någon roll, utan för att det helt enkelt är lite spännande.

Att det är ett levande och friskt barn är givetvis det viktigaste, men det borde jag väl egentligen inte behöva skriva. Det är en självklarhet, framför allt för oss änglaföräldrar. Vi tar inget för givet och vi vet mer än väl hur skört livet kan vara. Gränsen mellan liv och död är hårfin.
Skriver det ändå, eftersom vi allt som oftast får höra att det är just det som är det viktigaste.
Jo, tack, vi om några vet.

Pippi Långstrump på Hindi

Min underbare, fantastiske man hittade denna bok på en indisk nätsida idag. Pippi på Hindi! Är det möjligt, eller drömmer jag? SMs dotter fyller 4 år om en vecka och givetvis ska hon få en födelsedagspresent från oss.
http://www.tulikabooks.com/book_details.php?mid=0&c_id=3&s_id=14&b_id=181

Min mans tillägg:

Intressant att Lambemoze betyder lång socka och inte strumpa…..jag läste att de inte har något ord för strumpa på Hindi, då ingen använder det i Indien J

 

Ringsjal

Kanske är jag helt tokig nu. Men jag kan bara inte låta bli att titta på vagnar, tyger etc. på nätet. Jag älskar tyger, tapeter, garner m.m. Nu har jag den stora turen att ha en Marimekko-butik där jag bor och i denna underbara butik finns så många fina tyger så jag nästan tappar andan när jag kliver in där.

Nu är jag så sugen på att sy en ringsjal till Pluttas. Ringar är beställda och tyget är valt med omsorg.

Här finns ringar och mönster om någon är intresserad (kan även sys av den mest oerfarna).
http://www.babydesign.se/dept/Sy-sjalv_41498/SWE/SEK

Tyget denna gång blir Satumetsä Cotton
https://www.marimekko.com/se/onlinestore/product/satumetsa-cotton-065314-760

P.S. Om det inte blir någon bebis, så bortskänkes sjalen (ytterligare en gardering...).

Säg Hej till Pluttas!

I dag kom filmerna från scan som utfördes den 22 augusti. Det är fem filmsnuttar på ca 3 min styck. Det är även snuttar med 3D-bilder där man ser huvudet och ena handen.

Här är vår bedårande Pluttas, helt underbart fin!!

Vi skypade med fina SM imorse, hela hon strålar och hon hade sin dotter med sig!

 

Möte med familjerätten

Idag var vi på ett första möte med familjerätten /FR i vår kommun! Det gick väldigt bra och de två handläggarna kommer att förbereda samtliga dokument i förväg. Processen delas upp i tre delar:

- Fastställan av faderskap

- Min man ska bli vårdnadshavare

- Jag ansöker om närståendeadoption

Nästa möte blir den 18 oktober och då ska vi gå igenom dokumenten och planera för den fortsatta processen.

Tänk om detta blir verklighet???

Ny lagstiftning sätter hinder för nya par att ta hjälp av surrogatmödrar

Det har varit på tal tidigare att indiska myndigheter har lagändringar på gång som innebär att man måste ha varit gift i 2 år för att starta en surrogatprocess. Nu vet jag par som planerat in i minsta detalj (bokad resa och alla papper klara) för att ge sig iväg, så det blir plötsligt stopp. Inga nya processer får påbörjas. Kan bara föreställa mig hur detta måste kännas. Vi trodde att vår resa skulle bokas av i våras då det fanns planer på att stoppa utländska par generellt. Tomheten var total. Att förbereda sig både mentalt och praktiskt för en sådan här process är väldigt krävande.

En fin vän verkar inte kunna åka iväg. Hoppas verkligen att det kommer nya direktiv som ändrar på den saken <3

SM mår bra!

Äntligen svar från kliniken! Hon mår bra och har ett inbokat besök på sjukhuset idag för besök hos obstetrikern. Kanske krockade det med Skype-bokningen helt enkelt. Det är snabba bud i Indien, ena sekunden ska man till ett ställe och innan man vet ordet av så är man på väg till nästa. Inte alltid så lätt att hänga med :-)

Fan för nojjeri!!

Sitter och försöker arbeta, hur bra går det när tankarna rusar och alla möjliga orsaker till att SM inte kom till kliniken imorse?

Förmodligen finns det en bra förklaring. Trafikkaos? Missförstånd om tid och dag?

Om ändå Pluttas hade haft en telefon, så kunde h*n ringa och tala om att allt är bra :-(

Ingen Skype :-(

Det blev ingen Skype idag, enligt ett mail så kom hon aldrig till kliniken. Min första tanke var att nu har det hänt henne något. Bilolycka? Har något hänt vår Pluttas?

Nu påminns jag verkligen om att det är 624,2 mil mellan oss och vår SM och Pluttas. Ovissheten är väldigt jobbig. Men Indien är Indien och inte Sverige, vilket man också får påminna sig om.

Hoppas dock på ett lugnande mail under dagen.

Due date och rapport från scan

Om man slår upp vad Due date betyder så får man svaret "förfallodag". Gissar att det i gravidsammanhang betyder beräknad förlossningsdag.

Äntligen ramlade rapport och bilder från scan in. Vår Pluttas väger 300 g +/- 44 g!!!
Hela 300 g! Det är jämförbart med:

2 st citroner!

9 st stekspadar i plast!

2 st Iphones!

Mäktigt, ellerhur!

150 hjärtslag/min (sonen hade 130 och dottern 150).

EDD/BF flyttades till den 10/1-2014 (-4 dgr). Kanske blir det till att fira jul där också??

Vågar fortfarande inte tro att detta kommer gå vägen, men lite pirr i magen får jag allt när jag tittar på scanbilderna...

Scan den 22 augusti

Så här ser svaren ut när vi får besked om det senaste scan som utförts:

"Dear xx and xx,

Greetings of the day!!!

The scan reveals  a single live fetus which corresponds to the weeks of gestation.

The rest of the scan findings are well within normal range."

 

 

Behöver jag säga att det känns ganska bra i både hjärta och själ?

 

På tisdag morgon är det dags för Skype kl 0700...

Barnvagn

Jag vet, det är alltför tidigt att börja tänka på barnvagn. Speciellt när vi med vårt änglabarn hade vagnen bäddad och klar en månad innan hon föddes. Den stod där och väntade på vår dotter, men den förblev tom och återlämnades till butiken. Den var så fin, en BRIO Happy i ocean blue. Vi hade bestämt oss för att köpa en begagnad vagn, men när den fina Happyn stod där mitt framför näsan på mig i butiken, så fanns det ingen återvändo. Den ska vi bara ha! Och så blev det.
Innan vi kom hem från sjukhuset så hade jag sagt att jag inte klarade av att se vagnen i hallen när jag kom hem med tom famn. Mina svärföräldrar såg till att den lämnades tillbaka. Under hösten som följde så kände jag en stor saknad. Jag ville ha tillbaka vagnen. Det gick så långt att jag vid några tillfällen var på väg att lyfta luren för att ringa och fråga om den möjligtvis fanns kvar. Kanske hade den ställts i något hörn och glömts bort. Det var ju MIN vagn, ingen annans!

Kanske är det ett sätt att börja förbereda sig mentalt på att det kanske ska komma en levande bebis till oss kring nyår, att börja titta på vagn alltså. Saken är den att jag fortfarande är kär i den där vagnen och speciellt i den färgen. Nu är frågan, är det oerhört dumt att köpa en likadan igen? Kommer det att väcka jobbiga minnen till liv eller kanske kan det kännas som en bra fortsättning på kärleken till denna vagn? Vissa tror att vår dotter kanske återföds i den bebis som kanske kommer till oss snart (observera att jag inte skriver den "nya" bebisen), om det stämmer så får hon ju sin vagn till slut. Min hjärna känns för tillfället som ett urblåst äggskal, ni vet ett sådant man har pickat hål i ovan och undersidan och sedan blåst ur gula och vita för att sedan måla på äggskalet. Precis så upplever jag min hjärna, så hjälp mig gärna att resonera kring denna vagnfråga.

PS. Jag valde vagnen INNAN Victoria och Daniel valde sin vagn till Estelle.


 

English course

Förra veckan frågade vi vår SM om hon vill gå någon kurs under graviditeten, ex. engelskakurs, handarbete eller något annat som intresserar henne. Hon svarade att hon gärna vill gå en engelskakurs, men undrade om det var ok att hon går den efter delivery pga. lång resväg in till Mumbai. Givetvis går det bra.

Snart väntar vårt första skypesamtal. Vi har föreslagit nu på fredag alt. på tisdag nästa vecka. Eftersom jag blir rörd till tårar så fort jag ser henne på vanlig bild, så undrar jag såklart hur jag kommer reagera när jag ser henne "live". Det lyser livsglädje om henne och hon har en härlig plirig blick. Längtar så efter henne.

Imorgon är det dags för scan nr...ja, vilket i ordningen är det? Tror att det är minst det 6e och det är minst 7 st kvar. Svaret kommer troligtvis på fredag eller lördag. Pirrigt och oroligt som vanligt. Om jag har börjat våga tro än? Knappast, men det pirrar till i magen ibland när jag tänker att "Tänk om!"

Tårta som tårta?

Som jag tidigare har skrivit så fick vår SM en tårta av oss till sin födelsedag. När vi fick bilderna på henne och tårtan så var det något som inte riktigt stämde. Jag hade beställt en strawberry cake, men hur jag än letade på bilden så kunde jag inte hitta den tårta som jag hade valt.

Finn fem eller fler...fel.

Beställd tårta:







Levererad tårta:

Ultra scan film och utredningar som dröjer

I morse damp det ner en fjärde ultra scan film i drop boxen. Att få se sitt barn på film är en märklig känsla minst sagt. Pluttas suger på tummen och sköter sig alldeles ypperligt under hela filmsekvensen. Man ser tydligt handens fem fingrar som vinkar till oss, lilla fina tummen viftar så fint!

Det är provtagningar nästan varje vecka. De senaste analyserna ser bra ut, hon bor hemma och är fortsatt ordinerad proteinrik man, järn och kalcium. Om ca 2 v är det dags för nytt ultra scan.

Lex Maria-utredningen (utreds numer av IVO som tagit över Lex Mariorna från Socialstyrelsen) och vår anmälan fortskrider förhoppningsvis. Anmälan till LÖF (Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag) gjordes i januari och den utredningen är under bedömning av en specialist inom obstetrik. Det är alltså två separata utredningar på två olika myndigheter som handlägger händelsen med vår dotter. IVOs utredning har pågått i ett år i september.

På söndag är det ett år sedan vår älskade dotter föddes och vände. Min älskade lilla flicka, mammas famn är så tom. Du saknas mig.

Tung sorg

Jag skulle egentligen inte skriva om vår dotter som vården tog ifrån oss i augusti förra året. Men hon upptar mina tankar dygnet runt sedan en tid tillbaka. Sorgen har återgått till att bli det den var innan nyåret. Tung.

Min hjärna har nu lossat på sista tampen och släpper nu ut allt, ocensurerat. Plötsligt har jag förstått i klartext vad som har hänt. Inga filter ser till att hjärnan pyser ut lite information i taget längre. Nu är det filterlöst. 

Jag dök ner i det mörka hålet för ca 7 v sedan och tar mig inte upp. Har klivit in ytterligare i den där bubblan som omger en person som varit med om en traumatisk händelse. Det blir liksom jag ensam mot världen. Människor runt omkring mig fortsätter sina liv, men inte jag. Andra skrattar och njuter av sommaren, men inte jag. 

Jag gissar att man förväntas ha sörjt klart efter nästan ett år, men inte jag. Lex Marian har utretts snart ett år och ersättningsfrågan ett halvår. Vad kan vi förvänta oss av beslutet? Ska dom lita på min version eller på de i personalen som far med osanning för att skydda sitt och sin kollegas anställning? 

Min sommar är en tuff sommar. Saknaden och tomheten efter Tove är obeskrivlig. 

Någon förnuftig jag skrev med idag ansåg att min historia måste spridas och publiceras. Det arbetet ska jag börja med efter kommande dagar på Öland.

En omfattande uppgift som är helt nödvändig. För jag vill bli levande inombords igen. Inte död. Som nu.

Skulle någon vilja vara mitt bollplank när jag skriver, så är du välkommen att höra av dig. Varm kram till er som orkat läsa ända hit ❤

V 16, snart 17!

Nytt scan utfördes i torsdags och nu ser allt så bra ut som det bara kan. SM fyllde år den 17 juli och vi hade beställt tårta, söt nalle och ett blombud som kom till henne på kliniken. Jag önskar att jag fick lägga upp bilderna på henne här, på den ena bilden står hon med lilla nallen mot bröstet, skrattandes och med ansiktet fullt med tårta!

Imorgon åker hon hem till sin man och dotter och på onsdag kliver hon in i v 17. Det känns fortfarande lika overkligt. Alla runt omkring säger att allt kommer att gå bra. Jag menar inte att det absolut inte kommer att gå bra, men jag vet knappt hur det går det till när det går bra för mig. Hoppas min skepsis blir överbevisad kring nyåret.

V 14+0 and birthday!

Idag går fina SM in i v 15 och det är också hennes födelsedag. Hon är på kliniken och vi har beställt blommor och en stor rosa tårta till henne och de övriga SM. Hoppas allt kommer fram som det ska.

Nya provtagningar idag.

Nuchal Translucency/Nupp-test

Igår var det inte bara ultra scan utan även NT-test/Nupp-test. Rapport och bilder har inte kommit än, men enligt mail från Dr N så såg allt bra ut och NT is within normal limit. Nu är v 12 passerad och därmed första delmålet. 

Vi har fått nya bilder igen där vår fina SM bär bolasmycket igen och hon ser så glad ut. Är så tacksam för att just hon bär vårt barn. Saknar henne och vår lilla bebis.

Nya bilder

Idag har nya bilder på vår fina SM lagts upp på vår egna sida hos kliniken. Det lyser om hela henne och hon ser ut att må bra vilket värmer i hjärtat. Hon ler lika mycket som hon gjorde när vi träffade henne i april och hon har Bola-smycket hon fick av oss runt halsen. Nog sjutton är det liten mage som putar ut också. Skulle så gärna vilja åka dit i höst och hälsa på henne och familjen. Dags att köpa en trisslott tror jag.

Ultra scan 5

Idag ska vår fina SM på scan, då har 12 v passerat. Även om jag inte kommer att bli lugn om allt ser bra ut, så kommer jag förhoppningsvis bli lugnare. Svar kommer imorgon eller på lördag.
För oss änglaföräldrar så är det inte bara de 12 första veckorna som är jobbiga, utan alla veckor fram tills att bebis är ute och dessutom lever och mår bra. Men 12 v är såklart en milstolpe på vägen.

Så andas vi ut igen...

Mailade och frågade Dr N om de placental lakes som syntes vid förra ultra scan. Fick detta svar:

"Further for your query for placental lakes, they are enlarged spaces in the placenta filled with maternal blood. Placental  lakes are a common finding and do not seem to affect the baby in any way during the fetal development"

 

Next scan är på torsdag den 4 juli.

Kan tilläggas att vi snart har passerat v 12, inte för att jag kommer bli mycket lugnare för det, men ändå... :-)

 

Söööt!

Är denna bebis söt eller inte? Ultra scan som utfördes den 20 juni visade på en välmående bebis. Men som alltid står det på slutet "Ultra scan also shows...", denna gång syns fläckar utanför livmodern som tydligen är "lakes" med blod samt cystor på äggstockarna. Efter det vanliga googlandet så verkar det dock som att det är helt normalt. Moderkakan är föreliggande, dvs ligger i nederkant, över livmoderhalsen/cervix. Det verkar också helt normalt i en tidig graviditet, ofta åker den tydligen upp ju större bebis blir. Men är jag lugn för det? Knappast. Men söt är den hur som helst. Bildbevis nedan.

Ni ser väl huvudet, ena handen och de bedårande benen??

Snälla, snälla, stanna nu Pluttas <3

 

Hormoncirkus

Min kropp har befunnit sig i en hormoncirkus sedan, ja sedan lång tid tillbaka. Humörsvängningar, nattliga svettningar och andra otrevliga symptom. Just nu är jag arg och irriterad på nästan allt och ingenting. Biter ihop, men ibland bara måste det pysa ut lite. Badar i svett på nätterna och doftar knappast hallon när jag vaknar på morgonen. Ja, det var lite om det :-) (=betyder inte att jag är glad, försöker bara lätta upp stämningen för er som läser ;-) )

PS I torsdags togs mängder av prover på vår SM, allt ser mycket bra ut!

Nästa scan blir omkring den 5 juli, då är det dags för NFT-scan (KUB-test).

Vågar fortfarande inte glädjas, är givetvis tacksam så här långt, men det är en lång väg kvar.

Monsun i Mumbai

Nu har monsoon kommit till Indien och Mumbai. 30-gradig värme i kombination med regn och 92% RF. Var det inte kaos innan i trafiken så är det garanterat det nu. Personalen på vår klinik har svårt att ta sig till kontoret. Jag hoppas innerligt att det är därför vi inte har fått svar på nytt scan och blodprover, vi skulle ha fått svaren senast igår och min hjärna börjar såklart fundera (milt uttryckt) på varför.

Mitt intryck av indier är att dom har ett väldigt positivt synsätt vad gäller det mesta. Klinikens inlägg på deras blogg kan väl ses som ett bevis på det. 

"Rain is not only drops of water, 

It's the love of sky and earth!

Happy monsoon!"

Bild på Pluttas

Jag förmodar att många av er är ordentligt nyfikna på hur Pluttas ser ut. Som ni ser så har h*n drag från oss båda två, är ca 1,5 cm stor och hjärtat slår med 168 hjärtslag/min. Nu Pluttas stannar du kvar där!

 

Ultra scan 3

Igår utfördes ultra scan för tredje torsdagen i rad. Väntan på beskedet är som vanligt en plåga. Vilade en stund på dagen idag och när jag vaknade så stod det "1" på gmail-ikonen i mobilen. Mailet kom från en ny Dr på kliniken som skrev ett utförligt och bra svar. Efter att ha läst orden "We are so happy to inform you..." så släppte oron direkt. Embryot växer som det ska, hinnsäck och gulesäck har återfått rätt form och ett fint litet hjärta pickar på! V 8+0 idag! 

Det är fortfarande väldigt tidigt, men vi har iallafall passerat ett första delmål!

Ultra scan 2

Detta är en mental plåga. Ultra scan idag visade på ett embryo med hjärtslag i v 6+6 (7+0 idag). Fostersäcken är mildly irregular, dvs fortfarande oregelbunden, men inte lika mycket som tidigare. Är det en liten kämpe där inne? Hoppades på att få UL-bilden och rapporten innan helgen, men icke. 

Snälla, snälla stanna kvar <3

Ultra scan 2 idag

Idag har vår SM varit på UL, av någon anledning får vi inte svaret förrän sjukhuset skickat resultatet till vår klinik. Det är väldigt frustrerande att veta att svaret finns, men att jag inte kan få reda på det. Vår SM vet såklart och doktorn som gjorde UL vet om bebis lever eller inte. Med dagens teknik så är vägen ganska kort kommunikationsmässigt, men vården i Indien befinner sig ett par ljusår efter tyvärr. Vår klinik borde också veta hur det har gått, vet inte om jag ska tolka deras svar som ett bra eller dåligt tecken. Eller inte tolka alls (brukar vara det bästa alternativet).

Det ser inte bra ut

Hjärtat slår med 117 slag/minut, men hinnsäcken har en oregelbunden form. Den ska vara rund eller oval, det är inte vår. It's unhealthy.

Har givetvis googlat och det verkar som att missfallsrisken är väldigt hög vid en irregular sac. På fredag är det nytt UL.

Tungt.

Inget svar än...

Nu när SM är gravid så tillhör hon ett annat sjukhus och det tar då 1-2 dagar innan vår klinik får resultatet. Så idag eller imorgon...
Lite frustrerande att det någonstans på någons skrivbord ligger ett papper (ej digitalt) med information om "vi" fortfarande är gravida eller inte. Och OM vi är det, hur många är det?!

0, 1 eller 2?

Imorgon är det dags för det första ultraljudet. Väntan har varit lång och tankarna många.  När tanken " Det kommer att gå åt helvete" kommer, så gäller det att snabbt rycka i nödbromsen. Går det åt helvete så går det åt helvete, det är ingens fel och inget vi kunde ha påverkat. Allt som går bra är en fin bonus till livet. Kanske går det bra imorgon, kanske inte. Är nog mest orolig för vilka känslor som uppstår vid ett dåligt besked.

Så frågan är vad ultraljudet visar. En, två eller ingen alls. Kontrasternas värld.

"Den får skärpa sig!"

Vissa saker måste bara dokumenteras. Sonens härliga utläggning igår lydde:

Jag tycker att vi ska åka ner till Indien nu! Sen åker vi till #namn#, går in i "hons" mun och ner till magen och säger: Magen du får skärpa dig nu så att vi kan få en bebis!

Vissa saker är inte praktiskt möjliga att genomföra och det här är väl ett ypperligt exempel på en sådan sak.

Tänk att man kan längta efter ett embryo som bara är 2-3 mm litet, men det gör jag faktiskt.
Puss på dig lilla mirakel <3

Ultraljud inbokat!

Fick besked om idag att vår SM mår bra! Det första tidiga ultraljudet är inbokat till torsdag nästa vecka, den 23 maj. Behöver jag skriva och berätta hur lång tiden fram tills vi får besked om resultatet kommer kännas? Finns embryot kvar och är det ett eller två?

Vi är givetvis väldigt glada för att allt ser bra ut så här långt, men jag kommer inte bli riktigt glad och lugn förrän jag har en levande bebis i min famn (ja, eller två då...) <3

Önskar så att vår son ska få ett levande syskon och att vår skyddsängel T ska få sitt andra syskon.

Hoppas att Ganesha fortfarande finns vid vår sida också <3

Hcg-testen avklarade

Vid en normal tidig graviditet ska Hcg-värdet fördubblas ungefär var 48e timme. På vår klinik ta man totalt tre prover fördelat på 6 dagar. Alla prover ser bra ut och vi fick svar på det tredje och sista provet imorse. Det har fördubblats som det ska plus lite, lite till.
Omkring den 25 maj utförs ett första tidigt UL/Ultraljud och i bästa fall kan man då se embryot eller embryona...

Inlägget som jag tror många har väntat på...

Igår morse kom mailet vi hade väntat på. Jag kunde inte hålla mig från att maila vår ena Dr för att fråga om resultatet på Hcg-provet hade kommit. Efter drygt en halvtimme kom svaret: "Congratulations!
We are very happy to inform you that your beta done on 9-May is xx, is a good value for pregnancy!"

Lyckorus!!

Samtidigt är vi mer än väl medvetna om allt som kan inträffa under en graviditet.

Hon är i v 4+2 idag, vår fina SM. Längtar efter henne och jag längtar efter det lilla, lilla embryot som är så långt borta från oss.

Idag ska jag hälsa på vår alldeles egna skyddsängel i minneslunden, hon blir 9 månader idag och jag saknar henne så. Många blandade känslor, sorg, lycka, oro och allt där emellan.

Mumbai/Bombay, vi vill tillbaka!

 

 

En av tre blastocyster klarade sig

Fick precis mail från en av doktorerna på vår klinik i Mumbai. Tre av våra åtta embryon som fanns kvar efter ET i lördags odlades vidare. Ett av dessa klarade sig och återfördes igår till vår SM. Trodde att det skulle vara mycket enklare att gå och vänta på resultat från gravtest så här på avstånd, men jag börjar tvivla nu...

Nyår i Mumbai 2013

Jag fick en länk från en vän igår till en engelsk sida där man kan lägga in datum för ET och sedan få upp delivery date. Eftersom det oftast blir snitt i v 38+0 så får man dra av 14 dagar från BF. När denna mycket avancerade...beräkning är klar så får vi fram datumet 1 januari 2014 som BF.
Bebis och nyårsfirande i Mumbai vore ju inte helt fel...ja, givetvis är bebis det väsentliga i sammanhanget...

ET till vår surrogatmamma

Igår lördag fick vi besked från kliniken om att vi fått hela 10 embryon! Från början var det 18 follikar/äggblåsor, 13 ägg kunde plockas från dessa och av de 13 blev 10 st befruktade. 3 st fortsätter att odlas tills imorgon måndag till blastocyster.

Vår SM fick två embryon igår och kommer att få en blasto imorgon om odlingen går som planerat. Så det blir minst 5 embryon till frysen och i bästa fall 7 st.

Vår SM mår bra och om 12 dagar får i veta om något/några embryon har fäst. 12 dagars väntan.

Vi har nu vår skyddsängel till dotter och lyckoguden Ganesha som stöd under denna väntan.

EPU/Äggplock...

Onsdagen den 24 april var det då dags. Hämtades kl 0630 på hotellet för att köras vidare till Lilavati hospital i Mumbai. Kom fram 0650 (ingen trafik med andra ord) och fick hjälp med inskrivning mm från en representant från vår IVF-klinik. Delade rum med en indisk tjej som var där i samma syfte.
Bytte om till de gulligaste sjukhuskläder jag någonsin sett, smått blå/vit-rutiga byxor med snörning i midjan och en söt blus i samma mönster.

Kl 1000 blev jag hämtad och vi gick till avdelningen där uttaget skulle utföras. Kl 1130 blev det min tur och allt sköttes väldigt proffsigt. Fick en infart i handen och sedan somnade jag skönt för att sedan vakna upp på mitt rum igen. Sov några timmar, fick gå upp och kissa, ssk gav mig en oskön spruta i baken och sen var det dags för lunch. Det bjöds på ris, yoghurt, tre starka veg grytor och en varm buljong. Med hänsyn till magen efter sövningen så blev det ris, yoghurt och buljong till lunch.
Kl 1830 kom vår chaufför och hämtade mig och det var dags att åka tillbaka till hotellet efter en lång dag. Min man var en kort stund på sjukhuset med vår son innan EPU. Jag var då med sonen när min man var och lämnade sitt prov. Hade ont på kvällen, men kände mig bättre redan på torsdagen. På torsdag em träffade vi doktorerna på vår klinik och gick igen fortsatt medicinering mm.

Mumbai cykeldag 11

Ikväll togs de sista sprutorna, Gonal F, Luveris och Orgalutran. Imorgon väntar UL på morgonen och på kvällen är det dags för the trigger shot/ÄL-sprutan. Förhoppningen är att de 13-14 äggblåsorna nu mäter ca 15 mm. Idag har vi shoppat loss i området Hirandanani i södra Powai. Köpte flera Ganeshor som jag hoppas ska ge oss lycka framöver. 

Mumbai cykeldag 7

Ännu en intensiv dag, liknande den i måndags. Iväg för UL vid lunchtid, sen direkt till kliniken för att skriva avtal och träffa vår surrogatmamma och hennes man! Det kändes minst sagt lite märkligt, plötsligt så satt hon där mitt framför oss. Vi tog bilder, ställde frågor via en på kliniken som översatte åt oss och sedan överlämnade vi presenterna och några bilder på oss. Hon såg lugn och trygg ut och hade nära till ett leende. Det kändes så bra om det kunde, men samtidigt väldigt annorlunda.

Igår låg vi vid poolen hela dagen, det behövdes! Imorgon blir det poolen igen med trevliga människor som bor på vårt hotell och sen blir det en utflykt till en marknad under sen eftermiddag.

Äggblåsorna växer på bra, sänker dosen av Gonal F från 425 till 300 idag. Imorgon blir det en tredje spruta, Orgalutran. Hela magen är prickig och blåfläckig nu av 2-3 stick per kväll. UL kändes rejält ömt idag. Nytt UL på fredag och då även besök på sjukhuset för att planera för EPU/egg pick up, som sannolikt blir på tisdag. Kan märka början till en viss svullnad i magen nu. 14 blåsor a' 11 mm finns där inne nu. Dags att krama kudden.