Igår plingade det till i mobilen, det var gravid-appen som påminde mig om att "Du befinner dig nu i vecka 28!" Den mening jag fastande för i texten för v 28 var att "Skulle barnet födas nu, så hade det en mycket stor chans att klara sig." Även om jag redan kände till detta fakta, så kändes det som en liten lättnad att få läsa det i text.
Tänk OM!
Inte tänk OM Pluttas dör, utan tänk OM Pluttas kommer att klara sig!? Tänk OM vi faktiskt får åka till Mumbai i december och där får ta emot vårt barn?!
När jag berättar för andra om att vi ska åka dit och få hämta vårt barn, så har jag svårt att koppla ihop det med att det faktiskt är mig själv och min familj jag berättar om. Det känns å ena sidan stundtals väldigt nära å andra sidan väldigt avlägset och svårt att ta in. Det är ingen självklarhet att Pluttas klarar sig, men jag känner mig något mer hoppfull idag än för bara några dagar sedan. Inte det att jag inte tror att det kan gå bra, men att våga glädjas ordentligt och att våga tro något alls, är ett stort steg.
Så idag gick det inte längre. Vi har massor med bebiskläder och allt en bebis behöver, men när jag såg dessa söta kläder så kunde jag inte låta bli. En alldeles egen eko organicfilt till Pluttas från underbara Geggamojja och lite annat gulligt från Lindex eko-kollektion (dessutom på rea).
Nu spred sig plötsligt en rädsla i kroppen, kanske detta inköp var urbota dumt att göra redan nu. För tänk OM något händer...eller inte...
Tänk OM!
Inte tänk OM Pluttas dör, utan tänk OM Pluttas kommer att klara sig!? Tänk OM vi faktiskt får åka till Mumbai i december och där får ta emot vårt barn?!
När jag berättar för andra om att vi ska åka dit och få hämta vårt barn, så har jag svårt att koppla ihop det med att det faktiskt är mig själv och min familj jag berättar om. Det känns å ena sidan stundtals väldigt nära å andra sidan väldigt avlägset och svårt att ta in. Det är ingen självklarhet att Pluttas klarar sig, men jag känner mig något mer hoppfull idag än för bara några dagar sedan. Inte det att jag inte tror att det kan gå bra, men att våga glädjas ordentligt och att våga tro något alls, är ett stort steg.
Så idag gick det inte längre. Vi har massor med bebiskläder och allt en bebis behöver, men när jag såg dessa söta kläder så kunde jag inte låta bli. En alldeles egen eko organicfilt till Pluttas från underbara Geggamojja och lite annat gulligt från Lindex eko-kollektion (dessutom på rea).
Nu spred sig plötsligt en rädsla i kroppen, kanske detta inköp var urbota dumt att göra redan nu. För tänk OM något händer...eller inte...
Fina kläder och mönster!
SvaraRaderaDiggar den med instrumenten, jättehärlig! Och en glad kanin i fickan vill man ju verkligen ha :)
SvaraRaderaVi gick också igenom samma tankar när vi väntade vårt surrogatbarn för snart ett år sedan. Vi har erfarenheten av ett barn som dog i min mage strax innan förlossningen (för snart 4 år sedan nu) och därför kändes det långt ifrån självklart att vårt surrobarn skulle överleva. Det är svårt för andra att förstå tror jag, hur glädjen kan blandas med en sådan skräck. Det går bra ska du se, de allra flesta gånger går det ju faktiskt bra. Kram från en medsyster.
SvaraRadera