torsdag 7 november 2013

Vi fick rätt Del 1

Idag hände något väldigt märkligt. Jag tänkte att jag skulle ta och ringa LÖF (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag) för att fråga om hur det går med deras utredning om ersättningsfrågan. Jag har pratat med handläggaren en gång tidigare och det var i våras.

Jag slår numret vid 1000-tiden på förmiddagen, men då satt hon upptagen i telefon. Jag ringde en kvart senare och då svarade hon direkt. Jag presenterade mig varpå hon blir helt ställd och säger att "Jo, jag vet vem du är, jag sitter med ditt beslut i handen och ska precis skicka iväg det!"
Hon låter lika förvånad som jag och tillägger, "Detta är ju telepati!"
Jag blir så ställd så att jag inte ens hinner bli rädd för vilket besked jag kommer att få. Med rak och tydlig röst så säger hon att "Sjukhuset gjorde fel, dom skulle ha tagit ner dig till förlossningen minst en timme tidigare och då hade er dotter klarat sig!"
Det var som att få ett knytnävslag i magen och en kniv i ryggen samtidigt. Men också en känsla av upprättelse. Hamnade i någon slags chockkänsla. En blandning av sorg och lättnad. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Tårarna kom först i bilen på vägen hem.

Vi har vetat hela tiden att vi har rätten på vår sida, att dom försöker skydda sig genom att rabbla statistik som inte har med händelsen att göra och att därtill sitta och ljuga oss rätt upp i ansiktet. Jag har också fått höra att jag ska vara tacksam för att jag själv överlevde.
Dom har precis tagit livet av vår dotter, men anser att jag ska vara tacksam.

Så nu är alltså LÖF klara med sin utredning. Nästa steg blir att vi ska yrka på ersättning för förlorad arbetsinkomst mm. Har idag kontaktat en advokat för att ta reda på om det är motiverat att gå vidare i ärendet.

Nu är det IVOs beslut vi väntar på. IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) har tagit över Lex Marior och patienters klagomål från Socialstyrelsen sedan i somras och har nu utrett händelsen i 14 mån. Om LÖFs utrednng är Del 1 som i rubriken, så blir IVOs Del 2.

Ni är säkert flera nu som undrar "Oj, hur mycket får man i ersättning för ett barns liv som vården slarvat bort??"

En miljon? Två? En halv miljon?

Det är inte beloppet i sig vi är ute efter (även om Indienprocessen har många hål att fylla), utan det är upprättelsen som är viktig. Men faktiskt så är pengarna viktiga också, vi har lagt enorma belopp på att lyckas få mig gravid med Tove (IVF) och enorma belopp har gått åt nu efteråt. Eftersom Danderyds Sjukhus inte kan vara ödmjuka nog att erkänna sin skuld i händelsen, så är detta med ersättningen vårt enda sätt att få upprättelse.

Någon som vågar sig på att gissa vad ett barns liv är värt ersättningsmässigt?

2 kommentarer:

  1. Vågar verkligen inte gissa. Känns helt abstrakt och absurt att sätta pris på ett människoliv. Hoppas verkligen att det inte är några hånfulla tusenlappar. Men jag är väldigt glad över att ni fått en delprocess avslutad och fått rätt såklart. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack A!
      Ja, det som är skönt är att vi nu har fått svar från en av två myndigheter som utreder frågan, innan vi åker till Indien.
      Det känns väldigt märkligt att sätta ett pris på ett barn, tyvärr är dom inte lika mycket värda som en vuxen som mister livet i vården pga fel som har begåtts.
      Det känns märkligt att ens diskutera ersättningen, men tyvärr är det ändå där man hamnar i slutändan. Ersättningen vi får kommer att gå direkt till Pluttas, så de uppfyller ett viktigt syfte <3

      Radera