*puh* för denna gång!
Vi har under ett antal år försökt att få ett syskon till vår son. När vår dotter äntligen föddes så vände hon och är nu den vackraste av änglar. Inkompetent personal på Danderyds Sjukhus tog vår fullt friska flicka ifrån oss. Vi inväntar nu besked om den Lex Maria som pågått under mer än ett år. Saknaden efter henne är enorm och obeskrivlig. Vi har tagit hjälp av en surrogatklinik i Indien för att få vårt tredje barn Hannes. Om vägen dit samt efterspelet kring Tove berättar jag om i denna blogg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tänker på dig! Med det du har i bagaget, förstår jag så väl att du är extra rädd och orolig. Men snart kan du titta bakåt och se mer klart på det hela. Det var väldigt jobbigt att inte ha kontroll över graviditeten, tyckte jag också. Nu i efterhand förstår jag ju hur mycket de förmodligen gjorde helt av att inte riskera något. Och det är ju superbra. Kram!
SvaraRaderaTack fina du för ditt stöd och dina varma ord ❤
RaderaJag brukar påminna mig om det du sagt om hängslen och livrem.
Att man blir inlagd pga feber händer ju inte här i Sverige om det inte är något allvarligt.
Känslorna och räddslan kommer först, sen får man greppa tag i förnuftet och försöka samla sig.
Kram!