Vad är sorg?

För mig står ordet sorg för många olika känslor, tillstånd och tankar. Den rymmer bl a:

Ledsamhet
Tomhet
Berikning
Ensamhet
Längtan
Glömska
Förvirring
Tankspriddhet
Utanförskap
Oförståelse
Förståelse
Vänskap
Närhet med sitt inre
Enormt avstånd från sitt inre
Kärlek
Ilska
Saknad
Frustration
Gråta
Hysteri
Stress
Omtanke
Hopplöshet
Ångest
Panik
Närvaro
Acceptans
Hjärnsläpp
Bryta samman
Befinna sig i en bubbla
Bitterhet
Lärdom

Så var befinner jag mig just nu? För tillfället är jag rätt avtrubbad, avstängd, sorgsen, tungsint, ledsen, ibland glad, ibland arg.

Jag tror att många i min omgivning är tacksamma för att vi nu har något roligt att se fram emot. Som att händelsen med Tove är passé och nu kommer något nytt som tar över våra liv. Nytt, fräscht, roligt och framför allt något som inte är obekvämt att tala om (för andra alltså). Det känns som att det ligger ett outtalat "äntligen!" i luften när processen i Indien påbörjades. Det är fullt begripligt och inget jag tar illa vid mig av, men jag har svårt att sortera och beskriva mina känslor och tankar kring Pluttas och det vi går igenom nu. För mitt ena ben är redan i Mumbai medan det andra stabilt står kvar hos Tove och sorgen och saknaden efter henne.

Känslan av svek mot henne är stor. Och nu kommer alla att säga/tänka, men inte behöver du känna så! Nej, förnuftsmässigt behöver jag inte känna så, Tove är säkerligen glad och lycklig över att få ett syskon, men att lämna henne här över julen känns enbart eländigt. Jag ska åka förbi henne och säga farväl och jag önskar att jag på allvar kunde tro att hon följer med oss till Mumbai och delar vår upplevelse. Nu tror jag inte att det fungerar så, är väl för vetenskapligt lagd för det, men jag försöker inbilla mig att så är fallet, annars bryter jag samman helt. Ohanterbart skulle det vara.

Men helst av allt hade jag velat ha vår 16 månaders Tove med oss. Å andra sidan skulle vi inte behöva åka till Mumbai då. Kluriga tankar och inte helt enkla att förstå.

Det jag förstår är att jag saknar henne oerhört och att jag aldrig kommer att bli samma person igen som jag var fram till tidigt på morgon den 12 augusti 2012.

Ni som har tid, ork, lust, vilja, åk gärna förbi henne under helgerna och tänd ett ljus, lägg en blomma eller skänk en tanke till henne. Hennes kropp vilar sött i Björkuddens minneslund i Täby Kyrka, en underbart vacker plats. Det gör mig ont att veta att hon är utan sin familj under denna högtid.

V 35 påbörjas idag. På senaste scan ser allt bra ut. Om två veckor sitter vi på planet till Mumbai. Packlistan är upprättad. Bara den mentala biten som inte riktigt hänger med.