SM på sjukhus

Igår fick vi besked om att vår underbara och fina SM är kvar på klinken. Jag frågade varför hon var kvar och fick svar idag om att hon fick feber natten till igår och är inlagd på sjukhus nu istället. Behöver jag beskriva hur det känns nu? Först kräkningar och dålig mage och nu en vecka senare feber. Sen denna navelsträng som envisas med att ligga virad runt halsen.

Informationen vi får är väldigt knapphändig och alldeles för fåordig.

Nu är tydligen tanken att jag ska klara av att arbeta idag, högarna växer och jag måste komma ner till botten någon gång. Stressen ökar också eftersom jag påminns om att dom kan ringa när som helst och säga att Pluttas är på väg. Ett jobb kan verka värdsligt, men det är ju trots allt en förutsättning för vår försörjning. Jag har dessutom ingen att lämna mina uppdrag till.

Min stora skräck är nu att Pluttas ska bli allvarligt sjuk, skadad eller dö. Givetvis är jag mån om SM också, men vården där är betydligt bättre än mödravården här i Sverige (jo, jag har belägg för det).

Kanske är det en "vanlig" feber som vem som helst kan få, eller så är det något annat som inte står rätt till. Detta är en plåga :-(

Jag är väl medveten om att jag är extremt nojjig, jag försöker att tänka realistiskt, men ack så svårt det är. Jag saknar Pluttas och jag vill inte att h*n ska dö också.