Nu är det dags för oss att sätta igång med att sammanställa vilka ekonomiska yrkanden vi har på LÖF/Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag. Enklare sagt än gjort. Vi har ingen att bolla detta med och vi skulle behöva en heldag med att sitta och gå igenom allt vi kan tänka oss att önska ersättning för.
Några funderingar vi har är:
Enligt LÖFs beslut så har jag inte fått några bestående men av händelsen. Höll på att trilla av stolen när jag läste det. Efter ett samtal med handläggaren så fick jag förklarat för mig att bestående men i mitt fall är en sterilitet. Att jag enligt den senaste MR har en defekt på livmodern och inte vill utsätta mig för en riskgraviditet som skulle innebära risk för både mitt liv och bebis liv hade ingen betydelse. Ärret är också invändigt och inte synligt. Att min ålder knappast i bli-gravid-sammanhang är till min fördel har inte heller någon betydelse.
Vi fick idag veta att hade Tove levt i en sekund efter att hon togs ut så hade min man och son fått ersättning också. Nu hann hon dö innan och därmed är inte resten av familjen involverad i lidandet tydligen.
Nej, att få pengar i ersättning är inte det viktigaste, men eftersom det är den enda upprättelse vi kan få, så betyder det ändå väldigt mycket. Vi har dessutom lagt ner närmare en miljon på privata IVFer, inkomstbortfall och nu Indienprocessen. Så jo, den ekonomiska kompensationen har en viss betydelse.
Ersättningen för ett barn som sjukvården berövat livet på är 75 000kr. Därtill får man 40 000kr som ska täcka begravningskostnader (transport från sjukhus till kyrka till krematorium till minneslund, musik i kyrkan, fotoalbum, blommor mm). Med ränta fick vi 126 000kr. Det täckte ganska lagom upp de kostnader vi hade för boende och mat i Indien.
Jag har väldigt svårt att ta alla dessa fakta på allvar. Det blir en utmaning att yoga ikväll.
PS Grattis älskade Tove på namnsdagen. Vi saknar dig så oerhört mycket. Storebror pratar och frågar om dig varje dag nu.
Några funderingar vi har är:
Enligt LÖFs beslut så har jag inte fått några bestående men av händelsen. Höll på att trilla av stolen när jag läste det. Efter ett samtal med handläggaren så fick jag förklarat för mig att bestående men i mitt fall är en sterilitet. Att jag enligt den senaste MR har en defekt på livmodern och inte vill utsätta mig för en riskgraviditet som skulle innebära risk för både mitt liv och bebis liv hade ingen betydelse. Ärret är också invändigt och inte synligt. Att min ålder knappast i bli-gravid-sammanhang är till min fördel har inte heller någon betydelse.
Vi fick idag veta att hade Tove levt i en sekund efter att hon togs ut så hade min man och son fått ersättning också. Nu hann hon dö innan och därmed är inte resten av familjen involverad i lidandet tydligen.
Nej, att få pengar i ersättning är inte det viktigaste, men eftersom det är den enda upprättelse vi kan få, så betyder det ändå väldigt mycket. Vi har dessutom lagt ner närmare en miljon på privata IVFer, inkomstbortfall och nu Indienprocessen. Så jo, den ekonomiska kompensationen har en viss betydelse.
Ersättningen för ett barn som sjukvården berövat livet på är 75 000kr. Därtill får man 40 000kr som ska täcka begravningskostnader (transport från sjukhus till kyrka till krematorium till minneslund, musik i kyrkan, fotoalbum, blommor mm). Med ränta fick vi 126 000kr. Det täckte ganska lagom upp de kostnader vi hade för boende och mat i Indien.
Jag har väldigt svårt att ta alla dessa fakta på allvar. Det blir en utmaning att yoga ikväll.
PS Grattis älskade Tove på namnsdagen. Vi saknar dig så oerhört mycket. Storebror pratar och frågar om dig varje dag nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar