Pluttas nya kompis

Kunde inte låta bli...och ni förstår säkert varför när ni

ser denna underbara lilla filur. Söt är vad den är.

Någon som har tips på namn? (Till filuren alltså).

22 dagar kvar.

Visum klara

Det gick väldigt fort att få våra medical visa och vi kunde hämta dem redan förra veckan. Check!

Till helgen infinner sig första advent och nu är det banne mig inte långt kvar innan vi åker.

SM mår bra och hon blev tydligen glad för sarin. Vi fick en bild på henne där hon sitter och håller i det öppnade paketet.

Scan i onsdags visade en välmående Pluttas och någon navelsträng runt halsen syntes inte.

Kämpa nu Pluttas, du måste klara detta!

Sari/saree till SM

Igår kväll satt jag flera timmar och försökte hitta en saree till SM. Vill inte ha den för prålig, men ändå lite finare än en vardagssaree. När jag äntligen hittade rätt så fanns det bara en kvar och innan jag hade lyckats få igenom betalningen så var den såklart redan såld.

Gjorde ett nytt försök nu och hittade denna istället. Funderar på om ärmarna på blusen är lite för korta...men hon kan ju alltid ha en annan blus under om så skulle vara fallet. Tycker att det är väldigt fin. Hoppas att hon tycker det också :-)

 

40 år och snart mamma igen

I fredags fyllde jag 40 år. Jag erkänner direkt att jag befinner mig i en åldersmässig kris. Det finns hårstrån på huvudet som inte liknar övriga hårstrån och pincetten används mer flitigt än någonsin. Jag vet inte hur det ska kännas att vara 40, men jag känner mig inte som 40 år (hur det nu känns som sagt...).

Hur som helst så blev jag överraskad av mannen min i fredags. Jag blev ombedd att ta med yogaprylarna, bikini och middagsutstyrsel. Vi hämtade sedan sonen på fritids och lämnade honom hos farmor och farfar. Färden fortsatte till Södermalm och Clarion Hotell/Elemenst Spa  vid Skanstull. Jag hade ingen aning om att vi i vår egen stad har ett spa med Ayurveda/Yoga-inriktning!! Blev helt lyrisk redan när jag kom in i entrén och fick se en monter med Ayurvedateér m.m.

Kl 1600 var det dags för ett yogapass och drömmen är väl att få bli instruerad av en yogamänniska från Indien. Och vem tror ni kommer in och ska leda klassen? Jo, en yogamänniska från Indien! En sådan yogamänniska som kan göra allt och lite till med sin kropp. Han pratade indisk/engelska och hade det karaktäristiska indiska knyckandet på huvudet. Har fortfarande svårt att sätta ord på den upplevelsen, är fortfarande helt lyrisk. Han gjorde bl a Halasana och när han var nere med tårna i golvet så vek han dessutom ut benen i split (som en plog). Namasté!

Sedan blev det ryggmassage och en skön stud inne på spa-avdelningen. Eftersom mannen min inte tog någon behandling (och dessutom valde att springa en timme på löpbandet istället för att yoga, tror han ångrade sig lite faktiskt...) så fick jag handla Ayurvedaprylar för ett visst belopp. Lyx!

Hotellet har ett visst inslag av ekologiskt tänk, men de kan nog bli ännu bättre. Hittade inga eko-teér (inte heller något Ayurvedate vid frukosten, men däremot fanns det att välja vid middagen på fredagkvällen) vid frukosten, men kaffet var KRAV- och Fairtrade-märkt.

Rekommenderas varmt!

Längtar än mer till att vi reser nu. Det är 43 dagar kvar och det känns mer och mer verkligt (men fortfarande overkligt...). Kommer att vara med på alla yogaklasser som det finns tid för och finns det ingen tid, så får jag se till att det finns det ändå.

Nu är vi inne i v 32 och Pluttas är snart uppe i den gigantiska vikten 2 kg.

En liten kille

Några av er kommer säkert säga att "Nej, men det där är ju navelsträngen!" Jag har själv tänkt tanken, men jag har sett detta lilla paket i olika vinklar sedan några månader tillbaka nu och jag skulle bli högst förvånad om det kikar ut en liten tjej.
Det spelar fortfarande ingen roll vilket kön det blir, men det lilla roliga man kan ha på 624 mils avstånd är att så långt det går försöka skapa sig en bild av vem denna lilla filur är.
Vi fick fem filmer i morse, men jag får tyvärr bara upp två av dessa. Har mailat till kliniken om support, vill ju såklart se alla filmerna från Pluttas värld!

 

Magbild på vackra SM och Pluttas

Tänk att vår Pluttas ligger i hennes mage. Vår Pluttas i en annan kvinnas mage. Tacksamheten mot SM och hennes familj är enorm och jag önskar att jag kunde visa det på flera sätt än att enbart skicka presenter. Jag funderar såklart på om vi kommer att fortsätta hålla kontakten efter att Pluttas har kommit. Jag vill absolut hålla kontakten och vi vill gärna hjälpa familjen ekonomiskt i framtiden. En förutsättning är givetvis att hon själv vill det. Vi har tidigare erbjudit henne att gå en kurs och hon valde då att gå en engelskakurs. Den kommer hon att börja efter graviditeten.

Men här kommer den utlovade bilden!

 

Vi fick rätt Del 1

Idag hände något väldigt märkligt. Jag tänkte att jag skulle ta och ringa LÖF (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag) för att fråga om hur det går med deras utredning om ersättningsfrågan. Jag har pratat med handläggaren en gång tidigare och det var i våras.

Jag slår numret vid 1000-tiden på förmiddagen, men då satt hon upptagen i telefon. Jag ringde en kvart senare och då svarade hon direkt. Jag presenterade mig varpå hon blir helt ställd och säger att "Jo, jag vet vem du är, jag sitter med ditt beslut i handen och ska precis skicka iväg det!"
Hon låter lika förvånad som jag och tillägger, "Detta är ju telepati!"
Jag blir så ställd så att jag inte ens hinner bli rädd för vilket besked jag kommer att få. Med rak och tydlig röst så säger hon att "Sjukhuset gjorde fel, dom skulle ha tagit ner dig till förlossningen minst en timme tidigare och då hade er dotter klarat sig!"
Det var som att få ett knytnävslag i magen och en kniv i ryggen samtidigt. Men också en känsla av upprättelse. Hamnade i någon slags chockkänsla. En blandning av sorg och lättnad. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Tårarna kom först i bilen på vägen hem.

Vi har vetat hela tiden att vi har rätten på vår sida, att dom försöker skydda sig genom att rabbla statistik som inte har med händelsen att göra och att därtill sitta och ljuga oss rätt upp i ansiktet. Jag har också fått höra att jag ska vara tacksam för att jag själv överlevde.
Dom har precis tagit livet av vår dotter, men anser att jag ska vara tacksam.

Så nu är alltså LÖF klara med sin utredning. Nästa steg blir att vi ska yrka på ersättning för förlorad arbetsinkomst mm. Har idag kontaktat en advokat för att ta reda på om det är motiverat att gå vidare i ärendet.

Nu är det IVOs beslut vi väntar på. IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) har tagit över Lex Marior och patienters klagomål från Socialstyrelsen sedan i somras och har nu utrett händelsen i 14 mån. Om LÖFs utrednng är Del 1 som i rubriken, så blir IVOs Del 2.

Ni är säkert flera nu som undrar "Oj, hur mycket får man i ersättning för ett barns liv som vården slarvat bort??"

En miljon? Två? En halv miljon?

Det är inte beloppet i sig vi är ute efter (även om Indienprocessen har många hål att fylla), utan det är upprättelsen som är viktig. Men faktiskt så är pengarna viktiga också, vi har lagt enorma belopp på att lyckas få mig gravid med Tove (IVF) och enorma belopp har gått åt nu efteråt. Eftersom Danderyds Sjukhus inte kan vara ödmjuka nog att erkänna sin skuld i händelsen, så är detta med ersättningen vårt enda sätt att få upprättelse.

Någon som vågar sig på att gissa vad ett barns liv är värt ersättningsmässigt?

Happy Diwali India!

Under fem dagar firas den stora ljushögtiden Diwali i Indien. Vi har skickat diverse godsaker, diwaliljus och en fin ljusbricka till vår fina SM och hennes familj. Hennes dotter fick en egen present med träpärlor som hon kan göra egna smycken med.

Det hela börjar kännas verkligt nu. Bugaboo Buffalon står redo i hallen (fruktansvärt läskigt...). Kanske var det dumt att montera den, kanske inte.

 

SM utskriven igen

Det verkar dess bättre som att det inte var något allvarligt med SM och hennes feber. Hon fick antibiotika och blev utskriven direkt.

*puh* för denna gång!

SM på sjukhus

Igår fick vi besked om att vår underbara och fina SM är kvar på klinken. Jag frågade varför hon var kvar och fick svar idag om att hon fick feber natten till igår och är inlagd på sjukhus nu istället. Behöver jag beskriva hur det känns nu? Först kräkningar och dålig mage och nu en vecka senare feber. Sen denna navelsträng som envisas med att ligga virad runt halsen.

Informationen vi får är väldigt knapphändig och alldeles för fåordig.

Nu är tydligen tanken att jag ska klara av att arbeta idag, högarna växer och jag måste komma ner till botten någon gång. Stressen ökar också eftersom jag påminns om att dom kan ringa när som helst och säga att Pluttas är på väg. Ett jobb kan verka värdsligt, men det är ju trots allt en förutsättning för vår försörjning. Jag har dessutom ingen att lämna mina uppdrag till.

Min stora skräck är nu att Pluttas ska bli allvarligt sjuk, skadad eller dö. Givetvis är jag mån om SM också, men vården där är betydligt bättre än mödravården här i Sverige (jo, jag har belägg för det).

Kanske är det en "vanlig" feber som vem som helst kan få, eller så är det något annat som inte står rätt till. Detta är en plåga :-(

Jag är väl medveten om att jag är extremt nojjig, jag försöker att tänka realistiskt, men ack så svårt det är. Jag saknar Pluttas och jag vill inte att h*n ska dö också.