Har resan börjat eller har den redan tagit slut?

Ja, när börjar en resa och när slutar den? För mig började vår resa fredagen den 8 februari. Det var nämligen då vi tryckte på "Skicka"-knappen. Med mailet som skickades bifogades alla de dokument och intyg som krävs för att gå vidare i processen och för att bli godkända som blivande föräldrar.

Kraven är höga på surrogatmamman och kraven är höga på oss. Hade vi blivit godkända bara genom att skicka ett mail till kliniken som hade vi backat direkt. Vi har genomgått mängder med provtagningar, EKG, lungröntgen m.m.

Så nu väntar vi. Vår tillvaro det senaste halvåret har handlat om att vänta på saker. Svar på utredningar inom vården, svar på skrivelser och yttranden kring vår dotters död. Väntan, väntan och en evig väntan. Kanske borde man vänja sig vid att saker tar tid, men jag kan bara tala utifrån mig själv och en sak är säker. Jag kommer aldrig att vänja mig vid att vänta på saker. Det dock en sak som måste framhävas när jag ändå skriver om att vänta. Vi har aldrig behövt vänta på svar från kliniken i Mumbai. Jag beundrar deras tålamod med oss. Vi har ställt mängder med frågor och alltid fått svar inom ett dygn, jag blir lika tacksam och glad varje gång!

Nu undrar Du säkert vad jag menar med rubriken i detta inlägg. Visumstrul, kort och gott visumstrul. Lagom till att vi nu tagit ett av våra livs största beslut så ändrar Indien sina regler gällande visum för par som ska ta hjälp av en surrogatmamma i landet. Stor förvirring verkar råda på klinikerna, det hela verkar till viss del vara en tolkningsfråga av lagen. Olika kliniker verkar även lämna olika besked till sina kunder/patienter vilket medför ännu mer förvirring. Vår klinik har lugnat oss och säger nu att vi kommer att kunna fortsätta processen, men vi vågar inte riktigt tro på uppgiften än. Så vi tar en dag i taget. Eller en timme i taget.

Vi vill det här så gärna. Vi vill åka till Mumbai. Vi vill. Frågan är om vi får?