Längtar hem

Vi har det verkligen bra här, trevligt umgänge, fantastiskt och trivsamt klimat och vi bor på ett toppenfint hotell. Men nu är vi inte här frivilligt längre och därför har jag väldigt svårt att njuta av den tillvaro vi befinner oss i.

Vi skulle ha åkt hem förra lördagen och bokade om våra biljetter till imorgon natt. Vi har fortfarande inte fått något besked om Hannes exit visa och som det verkar nu så blir det ytterligare en ombokning. Oerhört frustrerande och stressande. Har en ständig oro i kroppen och inboxen i mailen fylls ständigt med nya jobbmail. Vill hem nu. Vill hem till vårt hus, familj, vänner och allt annat som hör vardagen till.

Vårt och andra familjers ärenden har nu skickats till Dehli för handläggning och ingen kan tala om för oss hur lång tid denna sk. handläggning tar. Alla dokument är godkända, men eftersom vi och andra som var här i våras åkte på fel visum, så ska detta tydligen motsvara något typ av straff vad vi förstår. En rejäl bot hade suttit betydligt bättre.

Vi drar i alla trådar vi kan och vi hoppas på att vi ska få napp någonstans så att vi får komma hem snart.

Vi bokar nu om våra biljetter igen och håller tummarna hårt för att vi får åka nästa helg.

Kvar i Mumbai...

Idag var vi på FRRO och ansökte om exit visa till Hannes. Efter 1,5 h pappersplock så fick vi nej till att åka hem på söndag. Sanslöst frustrerande. Alla dokument var godkända, men på grund av att vi åkte på turistvisum i april, så behöver beslutet gå via Dehli (vilket troligtvis inte är sant). Detta innebär att vi sannolikt stannar tills på fredag. Hem kommer vi, men det kommer att krävas ett eller två besök till på FRRO i nästa vecka innan dem låter oss åka hem.

Längtar hem samtidigt som tillvaron här är fantastisk, så det kunde ha varit värre. Vi får se det som en extra semestervecka och vi ska ta till vara på tiden vi har kvar här.

Vi är inte oroliga, så ingen där hemma behöver vara det heller ;-) Detta är bara ytterligare ett bevis på Indiens normala byråkratisoppa med lite extra krydda av maktmissbruk.

Dagar i Mumbai

Nu har vår Hannes hunnit bli två veckor stor, jag förstår inte var tiden tar vägen. Dagarna går fort, alldeles för fort.

Vi har efter två besök på FRRO (typ Migrationsverk) lyckats registrera oss och efter 5 h på Svenska konsulatet så godkändes våra papper som förhoppningsvis leder till att Hannes blir svensk medborgare och får ett provisoriskt pass. Det brukar normalt ta ca 2 h på konsultatet, men eftersom handläggaren skulle på möte i 15- 20 min (vilket i Indien innebär mer än 2 h), så tog det mer tid än beräknat :-O (surprise!!)

På konsultatet träffade vi vår SM och hennes man för första gången sedan Hannes föddes och det blev verkligen en minnesvärd stund. Hon sken som en sol och ville hålla i Hannes direkt när vi kom dit. Hon matade honom också och hennes man stod bredvid och såg väldigt engagerad ut :-) Har många fina bilder jag kan visa för er som jag kommer att träffa när vi kommer hem.
SM mådde bra och hela hon var som vanligt ett enda stort leende. På måndag ska vi träffa henne igen och vi kommer då att överlämna presenter samt en extra slant. Framöver ska vi föra över ett månatligt belopp till henne. Vi har skrivit ett brev till henne och hotellet hjälper oss med att översätta de till hindi. Jag insåg när jag skrev brevet att det med ord är svårt att beskriva hur tacksamma vi är för hennes hjälp, men jag hoppas ändå att jag fick med det mesta av det jag ville ha sagt.

I veckan som kommer blir det besök på konsulatet och FRRO, shopping, kanske ett sista yogapass och besök i gymmet, fotmassage i Haiko (mindre köpcentrum) och förhoppningsvis ska jag och en annan svensk tjej besöka ett av slumområdena för att dela ut kakor, frukt m.m. Fullt upp med andra ord. Inser att denna sista vecka kommer att gå fort :-( Vi har redan börjat prata om att åka tillbaka om ett eller två år.

Dagarna går som sagt väldigt fort! Mellan matningar, blöjbyten och gos så ligger vi vid poolen, spelar tennis, shoppar, beskådar indiska bröllop som arrangeras på hotellområdet samt umgås med trevliga personer här på hotellet. En drömtillvaro med andra ord. Jag längtar hem, men vill samtidigt inte att den här tiden vi har kvar ska ta slut. Försöker ta bilder på allt och lite till för att dokumentera så många minnen som möjligt. Här kommer ett axplock av bilder från den senaste veckan <3

 Jag och Hannes myser under middagen.

 Storebror rider på hotellområdet.

 Hannes i sjalen.

 Hannes myser vid poolen.

Mr Hannes

Här kommer äntligen ett första inlägg sedan vi kom tillbaka från sjukhuset. Hannes, eller Mr Hannes som matbrickorna på sjukhuset var märkta med :-) har nu hunnit bli hela sex dagar stor och han njuter av tillvaron fullt ut.

Vi har nu flyttat över till Marriot Lakeside apartments, ett mycket trevligt lägenhetshotell som är perfekt anpassat till att bo med bebis på.

Här kommer några bilder på Mr Hannes och en mycket stolt storebror!

Nu är Pluttas här!

Kl 08:48 indisk tid föddes äntligen vår älskade Hannes, Jacobs och Toves lillebror!

Han mår bra och får lite extra syrgas tills imorgon. Vi åker tillbaka till hotellet nu och ikväll åker vi och hälsar på honom. Imorgon checkar vi in på sjukhuset igen och då får han komma till oss :-)

Att han behöver syrgas är inget farligt. Bebisar som föds med kejsarsnitt kan bli stressade, så han får lite extra hjälp med andningen bara.

Bild kommer senare idag!!

PS Ser nu att detta är inlägg nr 100 i bloggen :-)

Kl 05:19

Trodde i mn enfald att jag skulle kunna sova till 06:10 idag. Att jag ens kunde tro det! Vaknade kl 05:19 och kände hur pulsen ökade direkt.

Fick höra av ett annat svenskt par att man får hjälp med blöjbyten och flaskdisk under tiden vi är inlagda. Blev väldigt mycket lugnare efter det eftersom min energinivå ligger på minus för tillfället.

Nu ska det sista packas, sen en snabbfrukost och sedan iväg med taxi till sjukhuset.

På TVn rullar en odubbad (!!) Ice Age för att hålla oron borta. Det hjälper faktiskt en del :-)

Kvällen inför...

Är själv på hotellrummet ikväll, har ätit trevlig middag med andra svenska par som är här för att möta sin mirakel.

Nu är allt packat och imorgon blir det tidig frukost för vidare avfärd till Hiranandani Hospital. Kändes märkligt att än en gång sitta och sortera ut bebiskläder i storlek 50. Det blev kortis i hjärnan, den kunde inte kombinera sorg för det som har hänt tidigare med rädsla, oro och spänning inför det komma skall. Är livrädd för att återigen få hålla mitt barn i famnen, ett barn som är hämtat direkt från kylrummet, ett barn som man vill värma, men utan resultat. Ett barn som jag aldrig fick se ögonen på.

Imorgon får det inte bli så.

Vill tacka er alla som varit och tänt ljus, lämnat blommor och skänkt tankar till Tove under vår frånvaro under julhelgen, det betyder oerhört mycket <3

Särskilt tack till svägerska med familj som skänkte en gåva till Spädbarnsfonden till Tove i julklapp <3

Efter fem sömnlösa nätter har jag tagit en sömntablett och risken är att jag börjar skriva rent av korkade saker snart...

Info till främst anhöriga:

Snittet imorgon kan bli försenat, så hör ni inget från oss, så beror det på att vi inte vet något än. Vi hör av oss så fort vi har något att meddela :-)

Fick precis ett underbart besked. Jacob blir utskriven imorgon och han mittar inte, därmed får vi alla bo i samma rum på sjukhuset imorgon. Vilken oerhörd lättnad!

<3

Hiranandani Hospital

Vi kom till sjukhuset där Pluttas ska födas, tidigare än beräknat. Sonen fick magont och diarre i söndags och efter ett besök av en Dr på hotellet och ett sjukhusbesök så åkte vi in igår igen. Han blev   inlagd och har nu fått olika antibiotika och dropp sedan igår em. Han mår bättre, men igår när vi kom in så hade han gått ner ett kg på två dagar och hade inte ätit på nästan fyra dagar. Han har haft mycket magsmärtor. Idag mår han bättre, men blir kvar 1-2 dagar till. Jag stannade med honom på sjukhuset natten som var och min man kommer och tar över i em. Diagnosen blev dysenteri, men ingen salmonella som tur var.

Vi trodde vi skulle vara utvilade tills Pluttas ankomst, istället är vi alla tre helt färdiga. Jag har knappt sovit något sedan natten till i söndags och är ett vrak just nu. Men det viktigaste är att sonen mår bättre nu, det är hemskt att se sitt barn vara så sjukt och ha så ont. För mig triggas skräcken igång över att förlora honom. Förnuftet säger såklart motsatsen som vanligt.

Imorgon ska vi befinna oss i lobbyn på sjukhuset kl 0745 (snittet utförs ca 0330 svensk tid). Som läget är nu så kommer bara en av oss kunna vara med när Pluttas möter världen och vi kommer att behöva två rum på sjukhusets familjehotell. Ett till Jacob och ett till Pluttas. Vi blir kvar på sjukhuset tills på söndag eller måndag om allt går som planerat.

Stor kram till er alla <3