Möte med familjerätten

Idag var vi på ett första möte med familjerätten /FR i vår kommun! Det gick väldigt bra och de två handläggarna kommer att förbereda samtliga dokument i förväg. Processen delas upp i tre delar:

- Fastställan av faderskap

- Min man ska bli vårdnadshavare

- Jag ansöker om närståendeadoption

Nästa möte blir den 18 oktober och då ska vi gå igenom dokumenten och planera för den fortsatta processen.

Tänk om detta blir verklighet???

Ny lagstiftning sätter hinder för nya par att ta hjälp av surrogatmödrar

Det har varit på tal tidigare att indiska myndigheter har lagändringar på gång som innebär att man måste ha varit gift i 2 år för att starta en surrogatprocess. Nu vet jag par som planerat in i minsta detalj (bokad resa och alla papper klara) för att ge sig iväg, så det blir plötsligt stopp. Inga nya processer får påbörjas. Kan bara föreställa mig hur detta måste kännas. Vi trodde att vår resa skulle bokas av i våras då det fanns planer på att stoppa utländska par generellt. Tomheten var total. Att förbereda sig både mentalt och praktiskt för en sådan här process är väldigt krävande.

En fin vän verkar inte kunna åka iväg. Hoppas verkligen att det kommer nya direktiv som ändrar på den saken <3

SM mår bra!

Äntligen svar från kliniken! Hon mår bra och har ett inbokat besök på sjukhuset idag för besök hos obstetrikern. Kanske krockade det med Skype-bokningen helt enkelt. Det är snabba bud i Indien, ena sekunden ska man till ett ställe och innan man vet ordet av så är man på väg till nästa. Inte alltid så lätt att hänga med :-)

Fan för nojjeri!!

Sitter och försöker arbeta, hur bra går det när tankarna rusar och alla möjliga orsaker till att SM inte kom till kliniken imorse?

Förmodligen finns det en bra förklaring. Trafikkaos? Missförstånd om tid och dag?

Om ändå Pluttas hade haft en telefon, så kunde h*n ringa och tala om att allt är bra :-(

Ingen Skype :-(

Det blev ingen Skype idag, enligt ett mail så kom hon aldrig till kliniken. Min första tanke var att nu har det hänt henne något. Bilolycka? Har något hänt vår Pluttas?

Nu påminns jag verkligen om att det är 624,2 mil mellan oss och vår SM och Pluttas. Ovissheten är väldigt jobbig. Men Indien är Indien och inte Sverige, vilket man också får påminna sig om.

Hoppas dock på ett lugnande mail under dagen.

Due date och rapport från scan

Om man slår upp vad Due date betyder så får man svaret "förfallodag". Gissar att det i gravidsammanhang betyder beräknad förlossningsdag.

Äntligen ramlade rapport och bilder från scan in. Vår Pluttas väger 300 g +/- 44 g!!!
Hela 300 g! Det är jämförbart med:

2 st citroner!

9 st stekspadar i plast!

2 st Iphones!

Mäktigt, ellerhur!

150 hjärtslag/min (sonen hade 130 och dottern 150).

EDD/BF flyttades till den 10/1-2014 (-4 dgr). Kanske blir det till att fira jul där också??

Vågar fortfarande inte tro att detta kommer gå vägen, men lite pirr i magen får jag allt när jag tittar på scanbilderna...

Scan den 22 augusti

Så här ser svaren ut när vi får besked om det senaste scan som utförts:

"Dear xx and xx,

Greetings of the day!!!

The scan reveals  a single live fetus which corresponds to the weeks of gestation.

The rest of the scan findings are well within normal range."

 

 

Behöver jag säga att det känns ganska bra i både hjärta och själ?

 

På tisdag morgon är det dags för Skype kl 0700...

Barnvagn

Jag vet, det är alltför tidigt att börja tänka på barnvagn. Speciellt när vi med vårt änglabarn hade vagnen bäddad och klar en månad innan hon föddes. Den stod där och väntade på vår dotter, men den förblev tom och återlämnades till butiken. Den var så fin, en BRIO Happy i ocean blue. Vi hade bestämt oss för att köpa en begagnad vagn, men när den fina Happyn stod där mitt framför näsan på mig i butiken, så fanns det ingen återvändo. Den ska vi bara ha! Och så blev det.
Innan vi kom hem från sjukhuset så hade jag sagt att jag inte klarade av att se vagnen i hallen när jag kom hem med tom famn. Mina svärföräldrar såg till att den lämnades tillbaka. Under hösten som följde så kände jag en stor saknad. Jag ville ha tillbaka vagnen. Det gick så långt att jag vid några tillfällen var på väg att lyfta luren för att ringa och fråga om den möjligtvis fanns kvar. Kanske hade den ställts i något hörn och glömts bort. Det var ju MIN vagn, ingen annans!

Kanske är det ett sätt att börja förbereda sig mentalt på att det kanske ska komma en levande bebis till oss kring nyår, att börja titta på vagn alltså. Saken är den att jag fortfarande är kär i den där vagnen och speciellt i den färgen. Nu är frågan, är det oerhört dumt att köpa en likadan igen? Kommer det att väcka jobbiga minnen till liv eller kanske kan det kännas som en bra fortsättning på kärleken till denna vagn? Vissa tror att vår dotter kanske återföds i den bebis som kanske kommer till oss snart (observera att jag inte skriver den "nya" bebisen), om det stämmer så får hon ju sin vagn till slut. Min hjärna känns för tillfället som ett urblåst äggskal, ni vet ett sådant man har pickat hål i ovan och undersidan och sedan blåst ur gula och vita för att sedan måla på äggskalet. Precis så upplever jag min hjärna, så hjälp mig gärna att resonera kring denna vagnfråga.

PS. Jag valde vagnen INNAN Victoria och Daniel valde sin vagn till Estelle.


 

English course

Förra veckan frågade vi vår SM om hon vill gå någon kurs under graviditeten, ex. engelskakurs, handarbete eller något annat som intresserar henne. Hon svarade att hon gärna vill gå en engelskakurs, men undrade om det var ok att hon går den efter delivery pga. lång resväg in till Mumbai. Givetvis går det bra.

Snart väntar vårt första skypesamtal. Vi har föreslagit nu på fredag alt. på tisdag nästa vecka. Eftersom jag blir rörd till tårar så fort jag ser henne på vanlig bild, så undrar jag såklart hur jag kommer reagera när jag ser henne "live". Det lyser livsglädje om henne och hon har en härlig plirig blick. Längtar så efter henne.

Imorgon är det dags för scan nr...ja, vilket i ordningen är det? Tror att det är minst det 6e och det är minst 7 st kvar. Svaret kommer troligtvis på fredag eller lördag. Pirrigt och oroligt som vanligt. Om jag har börjat våga tro än? Knappast, men det pirrar till i magen ibland när jag tänker att "Tänk om!"

Tårta som tårta?

Som jag tidigare har skrivit så fick vår SM en tårta av oss till sin födelsedag. När vi fick bilderna på henne och tårtan så var det något som inte riktigt stämde. Jag hade beställt en strawberry cake, men hur jag än letade på bilden så kunde jag inte hitta den tårta som jag hade valt.

Finn fem eller fler...fel.

Beställd tårta:







Levererad tårta:

Ultra scan film och utredningar som dröjer

I morse damp det ner en fjärde ultra scan film i drop boxen. Att få se sitt barn på film är en märklig känsla minst sagt. Pluttas suger på tummen och sköter sig alldeles ypperligt under hela filmsekvensen. Man ser tydligt handens fem fingrar som vinkar till oss, lilla fina tummen viftar så fint!

Det är provtagningar nästan varje vecka. De senaste analyserna ser bra ut, hon bor hemma och är fortsatt ordinerad proteinrik man, järn och kalcium. Om ca 2 v är det dags för nytt ultra scan.

Lex Maria-utredningen (utreds numer av IVO som tagit över Lex Mariorna från Socialstyrelsen) och vår anmälan fortskrider förhoppningsvis. Anmälan till LÖF (Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag) gjordes i januari och den utredningen är under bedömning av en specialist inom obstetrik. Det är alltså två separata utredningar på två olika myndigheter som handlägger händelsen med vår dotter. IVOs utredning har pågått i ett år i september.

På söndag är det ett år sedan vår älskade dotter föddes och vände. Min älskade lilla flicka, mammas famn är så tom. Du saknas mig.